Lukas 18:9-14

Tro och liv i balans.

Gäller det oss? Mig? En gammal story? Vi vet ju hur den slutar…

Tänk om redan detta är en mätare på våra liv, att tycker vi att ”dom här texterna har jag inget problem med” – då har vi problem…

Men var är jag i den här  berättelsen?

Vem vill vara en farisé?  Självklart vill jag vara som tullmannen, gå hem mera rättfärdig…

Vågar jag låta berättelsen genomlysa mitt liv?

Vad är mätaren på kristen tro? Oftast gudstjänst besöken, lättast eftersom det är så tydligt.

Men hur mäter vi andlighet? Det osynliga? Vilka mätinstrument har vi?

Vad mäter du din egen andlighet i? Vi kan mäta den i decibel, (”allt är inte Gud som stimmar”), vi kan mäta den upplevelser, vi kan mäta den i hur vi handlar.

Två personer går till templet – att fira gudstjänst – med skilda motiv, attityder och resultat.

Målgruppen är dem som ”litade på att de själva var rättfärdiga och såg ned på andra”.

Begreppet rättfärdighet står för att vara utan skuld, att vara godkänd på försoningens grund – utan egen förtjänst –eftersom ingen kan uppfylla hela lagens mått.

  1. vad förtröstar vi på ? ”det vi förtröstar på är vår Gud” /Luther
  2. Hur kommer det sig att vi ser ned på andra, jo för att vi väljer att försöka vara på ett högre plan, fariséen gjorde ”mer än vad han måste göra”, att fasta två gånger i veckan var överkurs och borde kvalificera för ett andligt mvg,

Värderar inte Gud att vi gör det rätta, späker oss, offrar oss? Inte om vi förlorar vår mänsklighet

Den dömande andligheten uppstår inte ur en radikal livsstil utan ur ett underskott av mänsklighet- och vi tillhör alla samma mänsklighet.

Fariséen vänder sig formellt till Gud i sin bön, men egentligen lovprisar han sig själv – i jämförelse med den andre. Han tackar Gud – inte för vad han fått av Gud utan för vad han själv åstadkommit och att han inte är som ”den där”.

Tacksamheten skapar inte en ödmjukhet utan ett högmod, den skapar inte stolt glädje utan en hård yta. Jämförelsen leder fram till denna punkt…

”Hur blir det med denne?”- ”Bry dig inte. Följ du mig” sa Jesus till Petrus

Etiken  och religionen kan skapa ett utanförskap genom att skapa ett ”vi” och dom” .

Han hade lyckats – till skillnad från ”denne”. ”vi” och ”dom”… Därigenom gick de vilse i en allt tätare labyrint  av omänskliga regler. En kränkande fromhet – eftersom den är enbart upptagen med sig själv, och därmed kränkande för omgivningen, eftersom den förminskar andra. Skall jag bli större så måste de andra bli mindre…

Lite kort om fariseismen, Kärleksbudet var det förnämsta, de hade vigt sina liv på att utforska Guds vilja och att utföra denna vilja och att arbeta på att så många som möjligt på samma sätt skulle förverkliga gudsviljan, kritiken att man handlade etiskt av rädsla för straff existerade ej, tron på en barmhärtig Gud fanns som förlät ”bara man hade beslutat sig för att göra det goda”, och här är problemet : Fariseismen säger ”människan skall vilja det goda och hon kan vilja det goda och kan göra det goda””– och därigenom blir hon rättfärdig = godkänd! Det som detta leder till är att fariséen försöker vara någon annan än den han egentligen är, han spelar en roll han inte behärskar/dressyr, han blir en hycklare /hypokrites=skådespelare/ -just det som han  själv absolut inte vill bli! Metoden bestod i att han höll lagen, med hela dess tradition –vilket ledde till att det spontana livet helt försvann, han blir inte i kontakt med sitt innersta, vilket leder till han så småningom tror att hans egna begär och önskningar är Guds vilja vilket kan leda till fullkomlig hänsynslöshet i Guds namn!

Jesu medicin är ”ny födelse”, nollpunkt, erkänna att ”jag är syndare”

Joh 9:39-41 Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.” Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” [41] Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Fundera kring syndabockskomplexet…i GT så gick syndabocken iväg uti öknen med min synd, den var borta, idag måste vi behålla syndabockarna, för det vi har lagt på dem är en av oss påhittad eller verklig skuld för att vi inte kan hantera våra liv rätt, och skickar vi iväg våra syndabockar så skickar vi iväg vårt ”alibi” för att leva som vi gör…Därför omhuldar vi våra syndabockar, ger dem föda och slår dem samtidigt, men de måste vara kvar i vår närhet…Tydligast ser vi detta i sekterististiska sammanhang, där ledaren omger sig med ett antal personer, som får balansera ledarens osäkerhet.

Begrunda Jesu exempel …Matt 5:45då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Sann ödmjukhet orkar med att andra blir större, eftersom ödmjukheten inte  jämför.

Om du blir större, så  blir inte jag mindre…

”Sann radikalitet utmärks inte av den skarpa gränsdragningen mellan ”vi radikala” och ”dom andra”, utan av dess motsats: den sträcker sig över gränserna, inte för att förneka skillnader och sudda ut gränser, utan för att återspegla den levande Guden som alltid är större än våra gränsdragningar och omfattar varje människa med samma kärlek” Magnus Malm

Tullmannen försökte bara vara sann, försökte beskriva så som han kände det…han ”gjorde sig ödmjuk”, dvs han  plockade bort  allt som kunde imponera…”han berättade för Gud ”som det är”…ärlighet är att ”säga som det är”,    att våga bli sedd för den man är.

1 Mosebok kap 3 beskriver människor som i rädsla försöker skyla sin verklighet – men misslyckas. Jesus pekar på en fader som är så god att vi kan våga släppa våra rädslor och bli sanna.

Och den som gick hem från gudstjänsten ”rättfärdig” var tullmannen som i medvetenhet om sin synd tog emot Guds nåd .

hur gör vi oss ödmjuka…

Luk 14:10-11

Nej, när du är bjuden, gå då genast och ta den nedersta platsen, så att värden säger till dig när han kommer: Käre vän, flytta dig längre upp. Då blir du hedrad inför alla dina medgäster. [11] Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”  Matt 23:11-24:5

Fil 2:7-9   utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa [8] gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. [9] Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn,

Utsidan och insidan…hur ser det ut i våra liv…`?

Prästen Olle Karlssons senaste bok ”Mitt himla liv”:…jag längtade efter friheten, en mera öppen Gud, som inte brydde sig så mycket om det yttre…än idag är kritisk mot vad han kallar hysch-hyschandet inom frikyrkovärlden . Man ska gömma det som inte ser bra ut. Det finns en skam, man får inte leva hur man vill för det är fel. Om man börjar stå för sitt liv, får man inte vara med någonstans, detta vill jag inte vara en del av…det är dags att ta bort präktighetsstämpeln…”

Gal 5:25 Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg.

Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

”om vi är sanna i allt vad vi gör, är och säger så behöver vi inte hålla på att gardera oss hela tiden med att snegla på om vi gör rätt.”

lennarth

X