Nyfikne veckobrevsläsare
Har du också funderat över omslagspapperets betydelse?
Kanske inte tillhör den mest djuplodande reflektionen jag haft, men den kan ju vara intressant ändå.
Själv har jag varit måttligt intresserad av omslagspapper, skulle t o m kunna säga att jag tyckt det vara onödigt. Att enbart för en kort stund slå in ett paket för att i nästa stund riva upp och kasta i väg papperet.
Men i min alldeles omedelbara närhet finns personer, där jag starkt upplevt omslagspapperets viktiga funktion, så jag har också blivit medlem i föreningen ”omslagspapperets vänner”.
Dvs vi som uppskattar omslaget kring det inslagna eftersom det finns ett omsorgstänkande och ett moment av överraskning som om det saknades skulle göra livet torftigare.
Samt att det givetvis ser mera estetiskt ut än om man får syn på förpackningen direkt.
I alla fall om det är någon som har bättre hand med omslagspapper än vad jag har…
Har funderat om det är så vi också gör när vi möter varandra.
Vi är gåvor till varandra, presenter som överräckes till varandra .
Är det så att vårt ”omslagspapper” är vår attityd till våra liv, hur vi presenterar vilka vi är?
Eller vilka vi skulle vilja vara..?
Hur vi presenterar våra idéer, vår tro, vår övertygelse eller våra tvivel, vår sorg eller vår glädje.
Ibland blir det för mycket omslagspapper, så vi inte ens når fram till själva paketet, som ju också är en typ av omslagspapper – fast av lite hårdare kvalitet och som mera ärligt beskriver innehållet…
Små barn på julafton kan ofta vara mera intresserad av omslagspapperet än av julklappens innehåll, därför att man inte förstår gåvans egentliga värde…
Kan det vara så med oss också att vi sällan når fram till innehållet av varandra…
Inte underligt att vi sitter där och prasslar med omslaget eftersom vi så sällan når varandra…
En vecka med lagom omslag önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X