Det är fars dag, för somliga en glädje där pappan är närvarande, för somliga ett hån, eftersom han sällan eller aldrig funnits där och tagit sitt ansvar.
Vi ber bönen ”Vår Fader”…och har ett antal olika associationer när vi ber
Bilderna av Gud som fader är inte enkla att ta till sig, eftersom våra egna upplevelser färgar av sig på våra gudsbilder. Vi projicerar våra upplevelser av varandra på Gud i vårt inre.
Vår text talar om att vi har en möjlighet att kunna ta den andra vägen, att med hjälp av den goda Gudsbilden som växer fram se att detta är utgångspunkten, som krackelerar de andra bilderna. Ef 3:15 efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.
I tio Guds bud så finns varningen om att inte ”göra sig någon avbild”, vi tänker konkreta tavlor/statyer, men de farligaste bilderna har vi i våra tankar.
Våra bilder låser fast oss vid oss själva…vi blir vår egen börda…
En sträng förälder får stå modell för en sträng Gudsbild.
En frånvarande förälder får stå som modell för en frånvarande Gud som knappt bryr sig
En petig förälder får stå modell för en bild av Gud som den som alltid lägger sig i och som aldrig blir nöjd med mig.
Min egen process i detta är bilden av min pappa som pendlade mellan att vara bestämd och sträng och där mitt sätt att få ett godkännande var att prestera mig fram. Det var när vi arbetade tillsammans som vi hade de bästa samtalen…då var vi på samma nivå – och så småningom insåg jag hur mycket detta påverkat min egen relation till Gud som fader…
Det var först långt senare som jag upptäckte att Gud som fader redan från början hade godkänt mig….det var som en pånyttfödelse i mitt liv, något som jag dock alltid kommer att få brottas med som en nödvändighet för att komma fram till trons vila i mitt liv.
För tron är en gåva – inget som vi kan producera själva
Eftersom ingen förälder har lyckats med konststycket att inte deras barn blivit besvikna och/eller svikna, så är det tilliten det handlar om.
Är det verkligen sant det som står i den här boken?
Kan jag verkligen lita till vad Gud har sagt genom sina medarbetare?
Kort sagt: får jag verkligen vara med?
Alla dessa bilder som vi fått med oss (det kan vara föräldrar, vänner, ovänner, förkunnare, litteratur) blir en sorts glaskupa genom vilken vi beskådar världen och genom vilken vi släpper igenom viss information och viss information studsar genast bort.
Ibland är det ju så att vi som förkunnare lovar mera än vad Gud har gjort – t ex om någon á Guds vägnar utlovar ständig framgång, att aldrig behöva lida ont eller att behöva känna ångest, så när då detta inträffar så blir ju följden att Gud får skulden, och att jag inte bara blir besviken på Gud utan att jag också upplever att Gud sviker mig (det är stor skillnad mellan att vara besviken och att vara sviken!) vilket kan få svåra följder, innan jag förhoppningsvis upptäcker genom krackeleringen att det Gud sagt är att han kommer att vara med mig i det svåra…
Har du en glaskupa? Var lugn, vi har alla våra glaskupor, jag har i alla fall, men jag gör mitt bästa att krackelera dem , utsätta dem för verklighetens stenbumlingar som kan öppna upp för ett friskt inflöde av Guds vind.
Tro handlar om tillit, läckande tillit för mig över på det tvivlande sluttande planet och otro handlar om att jag bestämt mig för att det finns ingen/inget att lita till utanför mig själv – och knappast mig själv heller – .En rebell vill inte tro eftersom det synligt inte finns något att tro på, en cyniker har bestämt sig för att det inte lönar sig att tro för han blir ändå alltid besviken, en skeptiker är livrädd för att bli besviken och dröjer därmed med att tro.
TRO kan vara uppbyggd av tvivel, TVIVEL kan vara uppbyggt av tro…det ser inte alltid ut som vi tänker…både tvivel och tro växer på oväntade ställen
Nio gånger i evangelierna säger Jesus till olika personer – ofta befinner de sig i den s k religiösa periferin (vem är det som är i centrum och vem är periferin?) där ingen tro förväntades: ”Din tro har hjälpt dig”
Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ”Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.” Och från det ögonblicket var hon frisk. Matt 9:22
Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:28
Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.” Mark 5:34
Jesus sade: ”Gå, din tro har hjälpt dig.” Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen. Mark 10:52
Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” Luk 7:50
Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” Luk 8:48
Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.” Luk 17:19
Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Luk 18:42
”Att tro är att kasta sig ut på 1000 famnars djup” skrev filosofen Sören Kirkegaard, inte därför att man skulle kasta sig huvudstupa och blint in i något okänt utan därför att ”tron till sin natur är orimlig”, ”Credo quia absurdum”-Jag tror därför att det är orimligt.
Trons språng innehåller tre moment. Jämför trapetskonstnärerna i ”The Flying Rodleighs” som H J M Nouwen berättar om
Att släppa taget om trapetsen, oliiidlig väntan och sedan låta sig fångas av någon som förhoppningsvis inte har handsvett…
Att släppa taget om kärleken till pengar, släppa taget om ditt beroende, släppa taget om den där ovanan eller vanan som du inser leder dig in i återvändsgränden, släppa taget om bitterheten…
Och sedan vänta, mellantiden när jag har svarat Gud men allt ändå inte är som jag vill att det skall vara, och jag ändå fortsätter att lita på honom och hålla ut händerna…den som flyger kan inte göra något, den som fångar gör allt…
Den kristna tron är bipolär, lärjungar lever sina liv mellan tillbedjan och tvivel, tillit och ifrågasättande, hopp och oro.
Lärjungar är personer som tvivlar och tjänar, tvivlar och hjälper varandra, tvivlar och visar tilltro, tvivlar och väntar att den dag skall tvivel bytas i fullständig tro
Jesus litade på att det fanns en fader som fångade upp honom när han dog på korset-och Han hade inte någon handsvett!!
Och han sa aldrig ”tro på mina argument” utan han sa ”Följ mig!”
pl 091108