Kära veckobrevsläsare
Jag vet inte om det är ett asketiskt drag hos mig- jag har flera sådana- eller det är något helt naturligt, men jag stannar gärna till inför allvarsamma texter, som sätter fingret på mina ömma punkter – jag har nämligen flera sådana också…
Jag har t ex svårt att hoppa över domsöndagens texter, för att skynda vidare mot de glada adventljusen, som står lite längre fram och vinkar sig till mig.
Jag tror att självrannsakan är nyttig och nödvändig, och just därför behöver vi texter att spegla oss i som både kan ge oss ett pekfinger och en hjälpande hand att gå vidare.
En av texterna denna söndag är hämtad från Matteus evangelium kapitel 25 och handlar om personer som på den yttersta dagen får se sina liv beskrivna utifrån människor som vi skulle kunna kalla för marginaliserade – dvs befann sig i livets utsatta utkanter.
(jag tycker inte om ordet ”marginaliserad” för vem av oss vet om vi själva är i centrum eller i periferin? Men jag använder det ändå här..)
Just vårt förhållningssätt till dessa människor i livets utsatthet är vårt livs dagliga test…
Och frågan som ställs ”Herre, när såg vi dig…?” får sitt svar i ”Vad helst ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni också gjort mot mig!”
Så var det ändock så att de s k ”marginaliserade” var de som utgjorde det centrala i våra liv!
En mycket central vecka önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se
ps Ett Gott Nytt Kyrkoår!

X