Tröst x Uthållighet = Hopp!
Allt liv är sårbart, behöver vårdas, det är bara det som dött som man kan hantera hur som helst.
Det sköra-skatten…tron, hoppet, kärleken… har vi i lerkärl skriver Paulus – inte i plåtkärl…
Tänk på våra barn…och vi vet hur mycket som kan bli fel…
Hade de inte varit så känsliga – så hade livet varit enklare.
Men vi fortsätter att vara känsliga…sårbara…så lätta att missuppfatta…
Vi har våra egna bilder av varandra, det är som att plocka ut ett ord ur en mening, och så lägger vi till det vi själva tror – utan att veta – skapar egna meningar…
I vissa samtal kan det hända att jag finner den ursprungliga meningen, är det därför som jag sätter mig och tittar på Skavlan, för han kan i det offentliga samtalet plocka fram det där som ligger bakom, inunder, det som ingen av oss trodde fanns hos den personen som är känd för något helt annat…
Och oftast handlar samtalen om ”hoppet”, ”att våga hoppas…
Kampen i livet handlar om att gå från hopplöshet till hoppfullhet
Om det är något som vi borde förmedla till varandra , så är det hopp
Om det är något som församlingen skulle kunna erbjuda denna världen så är det hopp
Barn ”skaffar” man inte, de är en gåva, en frukt av en sammansmältning mellan en sädescell och ett ägg, ett under
Hopp skaffar man inte heller, det är en gåva, en frukt av en sammansmältning…av vaddå?
De texter som belyses denna söndag har sin utgångspunkt i det profetiska, som talar om en annorlunda kung och ett annorlunda rike, identiteten i söndags handlade om enkelhet, fredlig, rättfärdig, segerrik…pekar in i en framtid – men redan nu kan våra liv präglas av detta faktum. Guds Rike – Himmelriket – är nära
Och våra hjärtan slår fortare. Vi längtar ju efter det storslagna och det perfekta. Men så fort som Guds Riket landar i våra mänskliga sammanhang, så blandas det rena riket med våra mindre rena motiv och handlingar. Vi pendlar mellan hopp och hopplöshet, längtan och besvikelse. När hoppet överger oss, så frestas vår tro och vår kärlek att ges upp.
I dagens texter lär vi oss att känna igen Himmelrikets process, i hemlighetsfulla bilder med kryptiska anspelningar: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Matt 13:31-33
Det växande fröet som till slut har växt klart till ett träd, den i mjölet långsamt inarbetade surdegen, som till slut genomsyrar hela degen…
Det finns en yttre synlig verklighet, det finns en inre osynlig verklighet, bägge gäller…
Omvänd er! Tro budskapet!
Senapskornets yttre manifesterande, Surdegens inre karaktärsförändrande effekt…
Rom 15:5-7 ”Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära. ”
Konceptet som vi får i ovanstående ord är genant enkelt och jordnära.
Det profetiska ordet om framtiden ger oss tröst mitt i det kaos vi lever i.
Tröst är inte att vemodigt stryka medhårs och beklaga sorgen, utan att aktivt komma till hjälp. Den Helige Ande är ”tröstaren” som vill ”vandra vid vår insida” och fördjupa Kristi verk i våra liv – peka på vad som hänt och vad som komma skall!
Denna hjälp ger oss mod att fatta beslut om uthållighet, ståndaktighet, att inte ge upp, att finnas kvar hos varandra.
Ekvationen blir då Tröst gånger Uthållighet är lika med Hopp!
Dvs det hjälper inte med aldrig så mycket tröst från Gud om vi inte kan bestämma oss för uthålligheten, då rinner trösten iväg till ingen nytta.
Hoppet växer när vi –paradoxalt nog – låter det ske inom oss som Gud har lagt ner i våra liv!
Vi får då också god-ta varandra, ta emot varandra ”i befintligt skick”..
Låt oss inte tappa frimodigheten, vi får ju leva i nåden och förlåtelsen…
091206 l nilsson