Kära veckobrevsläsare

Livets väv består av sköra trådar, som när som helst kan gå sönder.
Vi har åter igen insett detta genom jordbävningen i Haiti.
Att det sedan  är redan utsatta människor som drabbas gör det ännu mera obergripligt.
Det är ju omöjligt att förstå en människas katastrof…
Så mycket mera omöjligt att då fatta 100 000-tals människors olycka.
Maktlösheten infinner sig samtidigt som sms:en slinker iväg med hundralappar till olika hjälporganisationer.
”Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon”.
Hur kan man då gå vidare?
Lyssnade in några av samtalen på annandagen med dem som förlorat anhöriga i tsunamikatastrofen.
På frågan om hur hon gått vidare svarade en av kvinnorna att ”det har jag inte gjort…men jag har fått hjälp att starta om…”
Är det så att en del av mig aldrig lämnar det som hänt – eller att det som hänt aldrig lämnar mig. Minnena finns där…men omstart är möjlig…
Att skapa ett parallellt spår som inte slutar i en återvändsgränd…
Att finna en genomgång…
Kommer just från en gospelkonsert i Konserthuset, Helsingborg.
Starkt, berörande, upplyftande.
Den svarta gospeln har sina rötter i det svåra – och sträcker sina kronor mot ljuset…
Om det finns en Gud– så kan det aldrig bli helt hopplöst.

En god genomgångsvecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, gå in på
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se