Kära veckobrevsläsare
Idag är det alla hjärtans dag, på tisdag är det fettisdagen och på onsdag är det askonsdagen. Det är mycket nu….
Askonsdagen är en gammal benämning på den dag som inleder den egentliga fastetiden. Under kvällens askonsdagsmässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet.
Vid tecknandet säger prästen: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft.”
Miljontals människor i vår värld fastar för att de tvingas till det.
Här är det fråga om frivillig fasta.
Man väljer själv något man vill avstå ifrån, till exempel: TV-tittande, godis, alkohol och kött, tidningar eller internet…
Meningen är att avstå från något för att vinna något annat.
Att vinna tid för sin familj, att få pengar över att ge till dem som behöver etc …
I tidningen Amos beskrivs en mediefasta under en vecka som avslutas så här:
”Strax efter midnatt slår jag på datorn. -Har det hänt nåt? undrar maken, med ett retligt tonfall som anspelar på att jag hela veckan bara skulle ha gått och tänkt på vad jag missat under min fasta.
Inget kunde vara mer fel. Det är den som vräker i sig som aldrig får nog. Den som avstår dämpar begäret. Jag loggar ut igen och går och lägger mig. ”
Jag fastnar för meningarna: ”Det är den som vräker i sig som aldrig får nog. Den som avstår dämpar begäret.”
Vid 65 år så har genomsnittsamerikanen ägnat 15 år framför tv:n. Alltså nästan sex timmar om dagen. Om samma siffror gäller för oss vinner vi 42 timmar under en veckas mediefasta!
Det är sju veckor till påsk…sju gånger 42 blir 294 timmar…
Tid till förfogande…
För fastan är inget självändamål, det är ett medel att bli mera känsliga för vår omgivning, att få tid till att göra insatser, som vi annars inte skulle varit beredda för…
En faste-rik period önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se