Kära veckobrevsläsare

Vi är på väg ut ur påskveckan.

Veckan som innehåller allt som livet kan innehålla.

Det mörkaste mörka och det ljusaste ljusa.

Att följa Jesus på hans vandring är en hjälp till att få spegla vår egen livsvandring.

Skärtorsdagen med dess fokus på förräderi, övergivenhet, förnekelse och maktlöshet.

Frågor kring tvivel och ovetande får oss plötsligt att förstå att egentligen förstår vi att vi förstår väldigt lite.

Långfredagens frustration, mobbing, lidande, utsatthet, anklagelser, felaktiga domar,  via dolorosa-vandring, korsfästelse och livsutsläckandet.

Avklädandets process där vi inte kan råda över omständigheterna  men väl över vår inre hållning.

Påskaftonens mellanrum, i väntan på vaddå?

Ovisshetens väntrum som ligger vägg i vägg med resignationens mörka rum.

Men också vägg i vägg med accepterandets mörkrum där påskdagens uppståndelse växer fram ur överlåtelsens framkallningsvätska…

Negativet är förutsättningen för den nya bildens verklighet…

Påsken är en övning i tålamod, i tillit, i överlåtelse.

Om påskens budskap är en verklighet, då är allt möjligt…

En god fortsatt efter-påskvecka med dagliga påsk-övningar önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt påpastor@slottshagskyrkan.se

X