Du kan lyssna till predikan från påskdagen här.
Text : Joh 20:1-29
Påsken är den mest paradoxala av alla högtider, från skärtorsdagens ångest och långfredagens djupaste smärta och död till påskdagens explosiva genomträngande av ditintills definitiva gränser.
Från död till liv…
Och lärjungarna följer med i denna livets egen karusell. Besvikelse byts ut mot förväntansfylld glädje, skuld och skam byts ut mot förlåtelse och upprättelse. Så drastiskt att lärjungarna för att fira Jesu uppståndelse samlades på den första veckodagen (söndagen) i stället för sabbaten (lördagen), och veckans tyngdpunkt försköts, därför att uppståndelsen hade skett. Och Paulus talar om ”Jesus och Uppståndelsen” som ett äkta par.
Påsken ger oss en påminnelse om var vår tyngdpunkt i livet ligger. Meningslösheten i tillvaron är stor, beroende på bristande centrum och alltför ytlig kunskap. Påskens budskap vill fånga oss, för att beröra djupen i våra liv.
Jesus möter sina lärjungar just där de befann sig, t o m söker upp dem i sitt skamsna mörker, men inte med pekfingrar och ny skuld utan med kärlekens ögon och en god ande-dräkt!
Vanliga lärjungar upptäcker Jesus på nytt och får en djupare relation med honom än de haft tidigare, en större frimodighet och en trons dåraktighet som kan förflytta berg…
Vi kan inte hoppa över eller fly ifrån vår egen smärta, utan uppståndelsen uppstår just i dessa upplevelser i våra liv. Uppståndelse på rätt sida om korset, dvs efter att vi gått igenom ”döden”.
Då, när vi har lämnat allt bakom oss, har vi allt framför oss… Inte underligt att uppståndelsen var de första kristnas stora tyngdpunkt och att de var stolta över sin Frälsare Jesus Kristus.
Vi rekommenderar: Fortsatta dagliga påskövningar-tillsammans med Jesus!
lennarth 100404