Text: Luk 15:1-10
Tema: Konsten att förlösa glädje…
Omkring Jesus flockar sig alla människor med utanförskap, som flugor kring en sockerbit. Han, som möter ”fel” människor vid ”fel” tillfällen och säger ”fel”saker. Kapitel 15 är de förlorades kapitel, eller snarare de upphittades kapitel, det upphittade fåret, den upphittade pengen, den hemkomne sonen.
Fokus ställs på dem/det som saknas, det 100:e fåret skall hittas, det tionde myntet skall efterletas, den förlorade sonen väntas komma hem. Gud är en Gud som söker, söker på de mest konstiga ställen, aldrig ger upp.
Och fokus är så starkt ställt på det som saknas, att det som finns sätts på spel. Förmodligen fanns det ingen klok herde som lämnade 99 st för att finna det 100:e fåret, men så tokig är Gud i sin längtan efter att alla skall vara med.
”Förlorarna”är inte bara eftersökta, de är också bärare av en glädje, som inte kan utlösas om de inte återfinns, glädjen finns potentiell hos dem som ännu inte kommit ”hem”. Fåraherden gör fest, och vill att alla grananr skall glädjas med honom, kvinnan samlar kaffegänget och fadern gör en hejdundrande fest. Den äkta och djupa glädjen förlöses när de förlorade kommer tillbaka. ”Det blir glädje i himmelen, änglarna gläds, Gud gläds…
Jean Paul Sartre sa ”Helvetet-det är de andra, i stället för att se vad Jesus menade: att ”Himlen- det är de andra…”
Det mörka stråket innehåller förargelse, de rättfärdiga som inte behöver omvändelse, som är rättfärdiga tillräckligt, som är så uppfyllda av sin egen rättfärdighet, att det är ointressant om det kommer fler till eller inte. Ja, egentligen blir alla andra bara störande moment i den härliga rättfärdiga atmosfär som omger dessa människor.. Och eftersom Guds glädje är att ständigt söka för att finna nya människor till sitt rike, så finns det en obegränsad potentiell glädje som ligger och väntar på oss.
Vad väntar vi på? Glädjen är på väg… Bed om nåden att få se människor i din omgivning som potentiella troende (många av dem tror säkert redan mer än du tror)
/pl 2010 06 20