I mellanrummet…
Psalm 6
Joh 1:1-14
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. [2] Det fanns i begynnelsen hos Gud. [3] Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. [4] I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. [5] Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
[6] Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. [7] Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. [8] Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
[9] Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. [10] Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. [11] Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. [12] Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, [13] som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
[14] Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Nickan ”Lugnt och stilla…”
Vårt uterum blev ett ”mellanrum”, mellan det yttre och det inre, ett vilorum…ett väntrum…
Mellanrummet mellan våra verksamheter, där skapas vår kartbild av verkligheten…
Det nödvändiga tomrummet? Mycket av vår livs flykt handlar om rädslan för tomrummet?
…som är till för att fyllas med närvaro men som fylls med så mycket annat ”pseudomaterial” /jfr vårt garage, det var längesedan det gick in i en bil där!
Vilodagen – ett mellanrum i tiden…
I sin bok ”Tio tankar om tid” skriver Bodil Jönsson om ”ställtid”, den tid det tar att ställa fram och att återställa för det som behövts för ett arbete
Pausen-pausrummet – upphöra att arbeta – Idag så springer vi från det ena aktivitetsrummet till det andra utan pausen, utan att hinna reflektera och fundera, utan att kunna njuta och andas ut och in… Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, idag hinner jag inte…
Utan pauser skulle mycket bli oläsligt, jfr mina första sms till Britta utan mellanslag!…
Utan paustecken skulle det vara helt olidligt att lyssna på musik…Haydn sägs vara den musikaliske pausens mästare, han använde pauser för att överraska, t o m paus med fermat, dvs paus och paus, tystnad förlängd på obestämd tid!
Avståndet mellan tonerna kallas intervall, ”inter vallum” betyder ”mellan stolparna”
Är det inte mellan stolparna vi gör mål? Blir det ”mål-löst” om stolparna kommer för tätt?
Johannes Döparen levde som en ”mellan-person” i mellanrummet mellan GT:s profeter och Jesus, människa som står emellan och som i detta både åtskiljer och förenar och förnyar…
Som banar väg för Jesus – medlaren…1 Tim 2:5 den sanna människan
Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, När de första människorna försökte sig på att göra sig till ”gud”, dvs bli något de inte var ämnade att vara, så gick något väsentligt förlorat, deras identitet försvann och ersattes av ”identifikation”, dvs att försöka efterlikna något/någon i sin omgivning…
En av definitionerna på Gud är ”helig”, ”hel”, betyder ”avskild för ett spec ändamål”, och har med identitet att göra…och människan förlorade sin identitet genom att inte längre vara avskild för detta speciella ändamål att vara Guds förlängda ambassadör in i denna skapelse.
Heligheten-identiteten gick förlorad!
Prästernas i GT blev dessa ”mellan-personer”, skarvsladdar mellan den Helige och människan.
Psalm 563 ”Mina döda timmar…”
Under H99 fanns ”andrum”, en av de fyra kuberna på piren. Mitt i bomässan fanns möjlighet att besöka sitt inre rum, med hjälp av ett yttre rum. C:a 25.000 stannade upp, tände ett ljus och bad en bön/tänkte en tanke.”Jag känner Gud och det luktar stearin” skrev någon i gästboken!
Vi lärde oss ett att det finns behov av stillhet för sitt inre rum, och att när ”kyrkan är mitt i smeten” så blir hon efterfrågad. Till det yttre lik alla andra kuber, till sitt inre starkt skiljande. Så här skrev jag i brevet som gick ut till övriga kyrkor i sta´n: Det är en stor glädje att vi kan med vår närvaro få vara med och förmedla Guds närhet till människor på H99 på scenen och i kuben. Se allt detta som ett Guds tabernakel mitt ibland de mänskliga förgårdarna som Bomässan utgör. Har kuben kunnat vara det ”allraheligaste” där Gud uppenbarar sig eller tillhör den förgårdarna, dvs där människor flanerar, konsumerar, producerar?
Utan att ha facit i hand tror jag att det blev så. Människor slogs av enkelheten, korset som får blicken att fånga himlen, den stillsamma Taizzémusiken, ljusbäraren utövade en dragningskraft (här kan kristna och sekulariserade mötas och göra samma handling utan att kunna bedömas i andlighetsskalan), alla förstod vad det handlar om. Idag är Pilgrimsfestivalen mitt i Helsingborgsfestivalen ett resultat, en fortsättning…
Men låt oss fokusera på tabernaklet/templet.
Tabernaklet i GT var ett sådant mellanrum, där Gud kunde möta sitt folk, så att de kunde bearbeta det de varit med om och ta sats för att gå vidare, bekänna och bli förlåtna/försonas för att på nytt kunna återta sin dientitet, sin avskilda funktion…
Alla föremål och alla riter hade den Helige som Utgångspunkt och som Mål!
Med sina förgårdar kunde olika människor finna sina mellanrum för att sedan kunna väva samman sina liv – hitta sitt livs Shalom (=ett liv som vävt samman)
Och observera att riterna var knutet till fester, det var fest att försonas! Det är vi som har sekulariserat festerna till att ibland bli helt meningslösa mer än bara drickandet (typ midsommaraftonsfirandet)
2 Mos 35:4ff, I tabernaklets och templets allraheligaste uppenbarade sig Gud under ökenperioden. Tabernaklet bestod av en treenighet, förgården, omkring 50 x 25 m -där alla fick vara, innehöll ett brännofferaltare Ex 27:1-8, och kopparbäcken, Ex 30:17-21, där man kunde rena sig, tältet, 27 x 9 x 13;5, bestående av det heliga, 5 x 10, dit bara prästerna fick komma innehållande ljusstaken, Ex 25:31-40. Skådebrödsbordet, Ex 25:23ff , påminde om förbundsmåltiden, rökelsealtaret, Ex 30:1-10,tände rökelse morgon o kväll och på vägen in till det allra heligaste, 5 x 5, -dit bara översteprästen en gång om året gick in på den stora försoningsdagen – förlåten, en c:a 10 cm tjock vävnad som dolde förbundsarken, Ex 25:10-22, Num 17:8, Deut 10:1-5. , en rektangulär låda som innehöll Arons stav som grönskade, en kruka med manna och de två stentavlorna med tio budorden, och ovanpå locket, som kallades ”nådastolen”, där två keruber fällde ut sin vingar över arken. Där, i det inre rummet uppenbarade Gud sig, helig, rörlig och icke kontrollerbar. Här möttes nöd och nåd och försoning gick hand i hand med Gudskännedom och självkännedom.
I detta inre mellanrummet skedde det…Ingen såg men alla kände resultatet.
Psalm 603 ”En nådastol…”
I NT pekar Jesus på att han är det allraheligaste, Joh 1:14-17, fylld av nåd och sanning, vandrande bland människor. Joh 20:21 beskriver likheten i Faderns sändning av Jesus och Jesu sändning av oss-till denna världen! När Jesus kom sa han ”Se Guds Rike är inte så att man kan se det, här eller där…det är mitt ibland er…”
Mellanrummet Guds Rike/Jesus Kristus själv mitt ibland oss och i oss…
1 Kor 3:16 och Rom 12:1-3 tar steget fullt ut och talar om oss som levande tempel med daglig altartjänst och var-daglig gudstjänst.-levande mellanrum!!! Psalm 207 ”En liten stund med Jesus”… ett mellanrum som skapas i tid och rum
Som pendlare mellan Klippan o Helsingborg blir det ett av mina rytmiska mellantider och mellanrum, där finns en ”pendlargemenskap”, människor som jag bara möter där, en sorts ”mellanrums-människor” där vi är på väg tillsammans
Som i gudstjänsten, ett sorts ”andligt pendlingsrum” , vi är tillsammans, pilgrimer på väg…tillsammans men ändå är var och en på vår personligt andliga resa
Gudstjänsten blir en tids-ficka”, en oas, som inte handlar om aktiviteter utan om just att vara på väg i ”Guds-tjänst”…i GT så fick inte prästerna ha något nära kroppen som framkallade svett ” Hes 44:18 ”De skall ha huvudbonader av linne på sina huvuden, och benkläder av linne omkring sina höfter. De skall inte klä sig med något som framkallar svett” , dvs tjänsten inför Gud är inte transpiration eller prestation utan inspiration och mottagande…
Det heligaste kan vi inte manipulera fram, vi kan bara drabbas, bli drabbade och låta andra bli drabbade. Det är i dessa mellanrum-andrum-tomrum som Gud möter oss…
Nickan Mellanrumsdagar
Gudstjänstens mellanrum är ett mottagande – men det är också ett utgivande genom våra livserfarenheter. Vad är hemligheten? ”there is a crack in everything, that´s how the light gets in” Leonard Cohen Genom våra sprickor kommer ljuset in i våra mellanrum , i gudstjänstens närvarande mellanrum så bearbetas och helas vi
Bibelläsningen och bönen – s k andakt – har sitt ursprung i tyskans ”andenken,” fritt översatt ”att tänka på något”. kan bli ett sådant mellanrum som binder samman samtidigt som det åtskiljer, skapar en välbehövlig distans för att sedan kunna komma i närheten
Att pilgrimsvandra, att åka på retreat kan vara ett sådant mellanrum
Retreat betyder att ”dra sig tillbaka” men om vi sätter ett litet bindestreck mellan så att det blir re-treat då blir betydelsen helt annan, treat=bjudning, gåva , överraskning, nöje, njutning. I re-treaten så bjuder Gud på överraskningar, där vi får ta emot hans gåvor
Jesus själv blir personligt ett mellanrum mellan dig och de händelser som ligger bakom, de människor som du har svårt med, ett mellansteg i st för de långa sjumilakliven som vi ibland längtar efter att ta…bara för vår bekvämlighets skull
Jag tror det handlar om vissheten att få vara utvald /relaterad till vår Skapare/Frälsare Detta i sin tur leder till ringar på vattenytan, Joh 1:12-13Rom 12:1-3
Och denna visshet växer fram i avskildheten, ensamheten…se H Nouwens andakter
Vi behöver återupptäcka det heligas räckvidd och dess djup i våra liv för att våga se möjligheterna av helighet och helhet mitt i vardagens splittring. Det blir kanske inte mycket lättare, men ganska mycket enklare och absolut blir Gud större i våra liv och mer genomträngande i det vi håller på med.
Tänk att vi får förmedla, vara levande mellanrum för varandra, vi är Guds skarvsladdar och kan få möta Gud överallt, i vad vi än håller på med. ”Det gick en ängel genom rummet”-syndromet.
Psalm 256 var inte rädd
Välsignelsen
Nickan ”hör nu har regnet slutat att falla…”