Trogne veckobrevsläsare!
På vår pilgrimsvandring i fjällvärlden förra veckan så var en av mina reflektioner kring ”den goda litenheten”
Eller ”den goda storheten” kan vi också kalla det.
Att efter en lagom ansträngande vandring få stå på en fjälltopp, se horisonten långt borta och sakta scanna in omgivningen, det skapar en god närvaro.
En närvaro av Guds storhet och naturens komplexitet, parat med en känsla av att ”tänk att jag får vara med som en liten del i detta stora sammanhang”.
Dvs att uppleva en god litenhet i stället för den destruktiva litenheten jag kan få uppleva när någon försöker att förminska mig, eller att någon gör sig större för att vi som är runt omkring skall känna oss tillplattade…
En vecka med god litenhet utan förminskning önskar pastor nilsson.
Hej Lennarth!
Vill bara tacka för veckan i Jämtlandsfjällen och det du (och Britta) gav med er närvaro.
Sista dagens vandring på Blomsterfjället, ja hela dagen, var en stark upplevelse som jag minns med tacksamhet.
For hem med en bra – uppbruten – sorg, och kände mig mer levande än när jag kom.
På tåget slog mig tanken att tiden ibland rättar till saker av sig själv, och att jag kanske kan få slå mig till ro med – pröva -den tilliten mellan varven och vila lite grand!
Hälsningar
Birgitta