Alltid redo men aldrig riktigt  färdig…

Matteus 25:1-13, 31-46

Jag vet inte hur ofta jag har hört ordet ”kris” de senaste veckorna, krisen inom det socialdemokratiska partiet, den ekonomiska krisen på Irland, kris inom demensvården

Det finns traumatiska kriser, tillväxtkriser, tillitskriser

Också finns det ”KRIS=kriminellas revansch i samhället”!

Så kommer domssöndagen ovanpå allt..som avslutning av det gamla kyrkoåret…

”Dom” på grekiska ”krisis”, som  betyder dom, beslut, examination, separation, urskillning

Texterna handlar om att vara redo.

Man kan få bilden av en scout – i ständig givakt, redo för att göra goda gärningar, alltid redo för människo-sonens ankomst.

Spända muskler, vakande…

Men vem kan vara det…?

Vem orkar vara det..?

Vem vill vara det…?

Jag växte upp med en djup respekt för dessa texter.

Rädsla är kanske mera exakt känsla.

Med dåligt självförtroende, vetskap om min bristfällighet som människa så fungerade dessa texter som en magnet drar till sig järnfilspån, all skuld som gick att uppbringa inom den närmaste radien hamnade hos mig.

För jag var ju en av de fåvitska jungfrurna, jag var ju den som somnade, jag saknade olja och givetvis därför skulle jag bli utestängd från bröllopet. Jag räckte ju inte till…det fattades ju allting något i mitt liv…

Och i och med att jag med en gång ”identifierade mig” med de oförståndiga, så blev Jesus skrämmande, och frågan blev ”Varför ville han inte kännas vid mig…”  Jag måste ha gjort något oförlåtligt-och eftersom jag inte visste vad detta ”oförlåtliga” var, så tog jag steget från handling till person, dvs jag inte bara hade gjort något fel, typ slarvat och somnat, jag ”var fel” dvs en slarver och sömntuta…jag var utestängd…

Det blev ett dubbelt utanförskap i mitt liv, dels var jag utanför det vanliga gänget ”där ute”– eftersom jag ju var ”hällörad”, dels kände jag utanförskapet ”där inne” också, eftersom jag ju inte kände mig trygg där heller…

Först senare insåg jag att till Jesu befrielseverk hörde också att lära sig skilja på åkta skuld och neurotiska skuldkänslor…

En fri människa vet sina brister, erkänner dem mycket sakligt, arbetar med dem och behåller mitt i allt sin glädje, för hon vet att hon är ändå älskad mitt i sin  brist. Men hon suger inte åt sig all världens anklagelser – och inte alla bibliska anklagelser heller för den delen…

De här texterna kan handla om oss – men det är inte utan vidare givet att så är fallet…och inte självklart att de handlar om oss på det sätt som vi först trodde

A Den första texten handlar om en bröllopsfest som tio brudtärnor är inbjudna till. Alla tio somnar i väntan  på brudgummen (det är ju faktiskt själavårdande att alla somnade…) alla tio väcks men fem saknar oljan till sina lampor. Det går inte att fixa ett oljelån från dom andra, ny olja finns att köpa, men det tar sin tid och när de kommer tillbaka så har brudgummen redan kommit och därmed utestänger de sig själva från festen.

Här kan vi ju ställa oss följande frågor,:

1. Om nu alla somnade, hur kommer det sig då att sammanfattningens sens moral är just

Håll er därför vakna…Ni vet inte tiden eller stunden.”

2. Varför kunde man inte ”låna” olja från varandra? Det verkar lite småsnålt att vägra…

Om det nu inte är så att oljan representerar något som vi inte kan låna av varandra…

Vad är det man inte kan låna av varandra?

Såsom jag kan se det: Livet…tron…kärleken…ärligheten…äktheten…

B I den andra texten är det två grupper som lever sina liv mitt i vardagen, den ena gruppen är av den uppsökande karaktären-de söker upp sjuka,fängslade, hungrade och möter deras behov, den andra av den mera ignorerande sorten

Men ingen av dem är medvetna om vad de innerst inne egentligen gjort eller inte gjort.

Bägge grupperna är lika förvånade; ”När såg vi dig Mästare…?” och får till svar: ”Vadhelst ni har gjort/inte gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort/inte gjort mot mig…”

Det verkar ha med deras Gudssyn och människosyn och livssyn att göra..

Och vad jag förstår så pekar detta på att det vårt homogena liv, det ständiga karvandet, som skall bedömas mera än de gärningarna som stack ut, när spotlighten var tänd och alla såg på.. ”Vem är du när ingen ser dig?”, ”Vad gör du när ingen ser på..?”

Vad är det som fungerar hela tiden, oavsett om vi tänker på det eller inte?

Jo, det är ett liv där vi är närvarande med och för varandra…

C Texten mittemellan handlar om konsten att investera, och att jämförelsens avundsjuka bidrar till låsningar, rädslan för en krävande och hård chef låste in tjänarens kapital och fick honom att gräva ner sitt pund.

Om då talenterna handlar om de gåvor som vi är bärare av, så blir hela livet inlåst.

Rädslan är inget bra drivmedel i livets verksamhet,  det leder oss förr eller senare in  i livets  återvändsgränder. När det handlar för mycket om oss, när vi kommer i centrum av allt, så är det rädslor som styr oss, vi skall ha koll på allt och alla, Var är han? Var är jag?

Texterna handlar mycket mera om att bli igenkänd av Honom än att själv försöka gå omkring och försöka känna igen.

Skulle inte Guds kärlek kunna omfatta även denne? Jo, men han ville inte ändra på sig, lika lite som dem i den andra gruppen lika lite som de fem oförståndiga…

Texterna idag kan hjälpa oss att spegla våra liv-inte för att bli rädda för att vara spontana utan för  att just i kärlekens atmosfär våga göra det som vårt hjärta berättar för oss att vi skall göra…

Vi skulle kunna formulera det så här: ”Att med våra liv som utgångspunkt och Gud som vår referenspunkt söka leva ett liv med fokus på vår omgivnings behov.”

Guds medmänskliga förlängningssladdar som spontant kan kopplas upp mellan behovet och det gudomliga kraftnätet…inte av rädsla utan av glädje…i befrielsens andetag

Vi kommer aldrig att bli helt perfekta, våra liv kommer aldrig att bli helt perfekta, det kommer alltid att fattas något men vi har möjligheten att leva ett omedvetet medvetet liv som håller oss ”redo” varje andetag.. även när ”gåvorna vi försöker ge varandra kraschlandar…

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. 1 Kor 13:1ff

A. 1Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 7Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 9De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ 12Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 13Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

B. 31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 35Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

41Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 46Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

C. 14Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. 15Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. 16Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. 17Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. 19Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. 20Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ 21Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 22Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ 23Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 24Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ 26Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. 28Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. 29Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 30Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.

X