Guds Rike är nära…men vi är inte framme än…
Rom 15:5-7 ”Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära. ”
Advent-Ankomst…
Vi befinner oss i en ankomsthall/avresehall.
Det som vi väntar på formar oss mera än det som vi redan har…
Människor kommer och går, men det är bara den/dem vi väntar på som vi har fokus efter.
Och när det dröjer så prövas vårt tålamod…”snart och ”strax” och ”om en stund” blir ord utan innehåll…
Men det som vi väntar på formar oss mera än det som vi redan har…
Vi pendlar mellan hopp och hopplöshet, längtan och besvikelse. När hoppet överger oss, så frestas vår tro och vår kärlek.
Men det som vi längtar efter formar oss mera än det som vi redan har…
”Born to loose” eller ”born to win”?
Konceptet som vi får i ovanstående ord är genant enkelt och jordnära.
Det profetiska ordet om framtiden ger oss tröst mitt i det kaos vi lever i.
Tröst är inte att vemodigt stryka medhårs och beklaga sorgen, utan att aktivt komma till hjälp. Den Helige Ande är ”tröstaren” som vill ”vandra vid vår insida” och fördjupa Kristi verk i våra liv – pekar på vad som hänt och vad som i konsekvens av detta skall komma!
Tröst-förmaning-uppmuntran.
Vi mötte Barnabas i tisdags i ”Steg in i Bibeln”.
Hans namn betydde ”Tröstens son” Han beskrivs i Apostlagärningarna som en god man med helig ande och tro (11:24).Efter att Stefanus lidit martyrdöden ökade förföljelserna mot de kristna, där Saul var en av de häftigaste förföljare, tills han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Han försökte närma sig de troende och berätta om sin omvändelse, men vem vågade lita på hans ord? Apg 9:26ff
Barnabas däremot vågade ha ett förtroende för Saul. Barnabas vittnade till förmån för Paulus inför de övriga apostlarna att denne verkligen hade omvänts till kristendomen och hade predikat Jesu ord med frimodighet, och de andra apostlarnas tvivel skingrades därmed. Egentligen kan vi säga att hade inte Barnabas funnits så hade inte Paulus heller funnits, i varje fall hade han inte kommit att nå den uppgift han genom Barnabas initiativ nådde till. Barnabas vågade investera hela sitt förtroendekapital för att Paulus skulle få fotfäste, och själv kunna skapa sig det förtroende som han förtjänade.
Tröst bär med sig uppmuntran, mod att våga se det som inte andra ännu kan se, och mod att ge en andra chans.
Denna grundattityd ger oss också mod att fatta beslut om uthållighet, ståndaktighet, att inte ge upp, att finnas kvar hos varandra.
Vi får god-ta varandra, ta emot varandra ”i befintligt skick”..eftersom Jesus Kristus har satt ”godkänt”-stämpeln på oss!
I detta mellanrum, fyllt av tro och hopp blir våra bilder av varandra förändrade.
Hoppet växer när vi –paradoxalt nog – lutar oss mot det och den som vi inte kan se, när vi alla gemensamt fokuserar på Honom, ”när han liksom såg den osynlige…”.
”Karlavagnen är mycket nära, den står alldeles om hörnet
Jag undrar vem som ställt den där…” Bo Setterlind
lennarth 101205