Reflekterande veckobrevsläsare!

Har ännu en gång läst Patricia Tudor-Sandahls ”En given väg”
Nerikes Allehanda skriver att det är ”en bok att umgås med.”
Mitt slitna pocket ex är ett bevis på umgåendet (intressant ord…)
Speciellt hennes nyfikenhet och sökandet efter ords betydelse tilltalar mig.
Hon tar sin utgångspunkt i frågan ”Vilken är min väg?”  och kommer ganska snart in på kallelsen.
Ordet ”kall” eller ”kallelse” har sitt ursprung i fornsvenskans ”kal” som betyder uppmaning, invitation.
Bland synonymerna finns livsverk, värv, mission, bestämmelse i livet och vokation, som kommer från latinets vox (röst) och vocare (kalla).
Ett kall kan alltså ses som en uppmaning och en inbjudan att finna sin äkta inre röst.
Patricia skriver: ”Alla människor bär på en kallelse…kallelsen är alltid personlig. Varje kallelse är unik liksom varje sätt att bejaka den. Det handlar inte alltid om att göra någonting nytt, det kanske inte ens handlar om att göra någonting alls. Det kan lika väl vara frågan om att man kallas att vara på ett annorlunda sätt.”
Medvetandet om kallelsen – en akustiklåda, som får våra inre strängar att tona fram musik i allt vi är och gör…
För hela livet läcker vi det vi bär inom oss.
Rabbinen Susja säger på sin dödsbädd till sina lärjungar:
I det kommande livet kommer Gud inte att fråga mig ”Varför var du inte Moses?” eller ”Varför har du inte varit Abraham?” utan  ”Varför har du inte varit Susja?”

En vecka präglad av kallelsen att vara dem vi är önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X