Temat är ”Gud verkar nu” med text ur Filipperbrevet 2

Vi kanske frågar:”verkar Gud nu? Var i så fall…? När i så fall…?

Paulus har i filipperbrevet en stark tro att Gud verkar 1:6,7, 9-11

”jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.  Det är som sig bör att jag tänker så om er alla

Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.”

Paulus skriver dessa rader såsom fängslad ung c:a år 60.

Brevet är mycket Kristocentriskt, ”fokus@Jesus”

kap 1 Kristus ger livet mening och mål. ”för mig är livet Kristus…”

kap 2 Kristus är föredöme i sin attityd av tillit ”låt det sinnelag råda som fanns hos Jesus”

kap 3 Kristus ger hopp om en framtid ”jag vill lära känna Jesus Kristus…””

kap 4 Kristus ger kraft i livets situationer. ”gläd er alltid i Herren…gör er inga bekymmer…”

Dagens text föregås av Kristushymnen i verserna 2:1-10, där Paulus beskriver Jesu frivilliga väg att lämna det himmelska för den jordiska tillvaron.  Han avstod från allt och blev den sanna människan, gjorde sig ödmjuk och var lydig intill döden  för att sedan bli upphöjd och tillbedd av alla.

Jesus gör den nödvändiga riktiga ödmjuka U-svängen för att kompensera Adams felaktiga U-sväng pga sitt högmod ”att vilja bli Gud”…Jesus blir sann människa!!!

Jesus Kristus är förutsättningen för att upprätta relationen/vänskapen med Gud-fadern…

Just därför inleds nästa stycke med därför”… Jesu liv är vårt avstamp…

Sedan följer två uppmaningar och ett faktum samt en konsekvens av dessa faktorer.

1. Arbeta med fruktan (respekt) och bävan (intensitet) på vår frälsningUttrycket är gammaltestamentligt och pekar på vårt beroende av Gud, dvs vi får arbeta på vår frälsning i medvetande om att det är en gåva som vi inte kan prestera oss till, vilket i sin tur framkallar ödmjukhet. (OBS också att i varje möte med Gud hör vi ”Frukta inte…”)

Tro=vårt gen-svar, svara an på Guds kallelse= ansvar, disciplin, lärjunge

2. Denna satsning gör vi i medvetande om det faktum att det är Gud som verkar i vår personlighet ty det är Gud som verkar så att vi i både vilja och gärning förverkligar hans syfte…Om den första satsen andades ansträngning, så andas denna mening vila och ro. Det kristna livet kan vi inte anstränga oss till, utan bara i vår maktlöshet ta emot och bli en del av. Här är tro = förtröstan, tillit, ta emot

3. Det vi sedan gör skall vi göra utan knot (surrande) eller förbehåll(tvekan), dvs i lekfullhet, på samma sätt som  Jesus frivilligt utlämnade sig för oss. Här är tron = atmosfär/attityd/ut-givande.

Allt detta handlar om att bli vän med Gud…vara Guds medarbetare

4. När denna trons livsprocess sköljer genom våra liv, så blir vi ”typer”.  Istället för att bli stjärnor i denna världen så blir vi ”stjärnor på himlen”, dvs en fast synlig lysande punkt, som människor kan navigera sina liv efter.  Föredömen /typos/, som människor kan lita på och följa en bit på vägen. Var det någon som trodde att det kristna livet var en hobbyverksamhet vid sidan av det andra livet? I denna text ser vi att det kristna livet är livet, där äkthet, helhet, uthållighet och Kristusnärhet är bärande delar.

pl 110213