Reflekterande veckobrevsläsare!
Jag mötte några män i veckan som är med i projektet ”Bostad först”, som har sitt centrum i hamnen.
Vi hade ett mycket intressant samtal kring hur hemlöshet kontra egen bostad påverkar livet.
Samtliga beskrev samma fenomen, nästan med tårar i ögonen: Att ha gått från en ständig oro, att ständigt jaga och ständigt vara på flykt till att nu kunna slå sig till ro och känna sig nöjd och tacksam för sin lilla enkla lya.
En av männen sa ”Det var längesedan jag hade en egen nyckel…”
Det föraktade epitetet ”medel-Svensson” har blivit något man är stolt över.
När jag lämnade dem funderade jag mycket på hur samspelet mellan yttre förhållanden och vårt inre mående påverkar oss.
Några dagar senare läste jag några rader som Ann Heberlein skrev i Svenska Kyrkans tidning:
”Heminredning tjänar som den postmoderna människans religion. Skapandet av ett gott liv har reducerats till design. Som om den perfekta ytan med automatik ger ett inre lugn, harmoni, lycka och mening. Ikea, Miljögården eller Svenskt Tenn allt efter ekonomisk potential besöks under veckosluten. Med febrig blick och ryckiga rörelser söks den perfekta prylen som förväntas förgylla hemmet och livet. Väl hemma med bytet omsorgsfullt placerat drabbar känslan av tomhet. En ny soffa eller ljusstake förmår inte skänka lycka. Så vidtar en ny jakt, nya drömmar dröms om tapeter och kakel och vi fastnar i ett ekorrhjul av begär som aldrig ger den tillfredsställelse vi önskar eftersom vi letar efter fel saker. Mening…”
Och jag kunde inte låta bli att reflektera över vad det är som gör att den av möbler och prylar överfyllda våningen känns tommare än den spartanskt möblerade våningen som är välfylld av hemkänsla och tillhörighet.
Vart tog nöjdheten vägen..?
En vecka med god hemkänsla önskar pastor nilsson
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se