Det vore frestande att längta efter ett liv utan prövningar

1 Mos 3:1-6, Matt 4:1-11,

A.Texterna vi idag behandlar är viktiga dokument för vår attityd till vårt livs prövningar/frestelser och hur vi skall hantera dem.. Vi prövas och vi frestas…

Den första texten beskriver hur människan (läs du och jag) utsätts för tvekan på att Gud verkligen vill det bästa för henne, ”har Gud verkligen sagt”. Detta sår ogräset ”bristande tillit” i hennes liv, prövningen kommande utifrån blir en frestelse växande inuti vilket leder till att hennes fokus blir fel, hon ser det förbjudna i stället för det tillåtna

Ordet för ”prövning” och ”frestelse” är det samma i grekiskan…

Skillnaden ligger alltså inte i det som möter oss utan i hur vi tar det som möter oss.

Att övervinna är att hantera prövningen på rätt sätt

B ( 3:6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet.) och handlar utifrån denna nyvunna felaktiga s k insikt, ” och hon tog av frukten och åt.” Den som syndar (=missar målet) vill inte vara ensam på fel väg och därför står det :”Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt.”

Det som sedan följer av samvetskval, rädslor, letande efter gömställen och fikonlöv är både historia och ständigt återkommande skeende i våra liv.

Förnekelse Flykt Finna gömställe

Adams synd var att kliva i Guds ställe och därigenom bröts tilliten till Gud-skaparen, och han ”syndar” =missar målet och går in i ensamhetens helvete.

Jesus är här för att reparera denna skada…

C Vid Jesu inträde i sin kallelse möter han prövningen/frestelsen genom att möta djävulen/frestaren/åklagaren i tre olika ronder. Fast egentligen så är det sig själv han möter…”vem är jag när ingen ser mig..?”

Det är intressant att prövningen sätter in efter dopet, smörjelsen, bekräftelsen. Då man normalt sett väntar succén, så förs Jesus av Anden in i ensamheten-är det så att för att orka med kallelsen och de andra, så måste man orka med sig själv?

När andra normalt skulle festa, så fastar Jesus, frivilligt, ingen tvingar honom, det handlar om att under en begränsad period frivilligt avstå från det som är tillåtet. I detta lära man känna sina egna begränsningar…

Anden drev honom ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom. Markus 1:12-13

D Den första ronden utspelas i öknen, ensamhetens, utsatthetens men också livsvandringens plats och testet handlar om hans tillit till Fadern och det indirekta ifrågasättande av hans identitet och kallelse  4:3 ”Om du är Guds son…”  Finns det något värre än att bli ifrågasatt?

Känner du in ironin, ”inbillar du dig att…? Skulle du verkligen vara…? Jamen, om det är så, bevisa det då…?att ”bevisa” att man är något, och varje gång vi försöker bevisa något, så tappar vi bort oss, riskerar att förlora den identitet som vi skall försöka bevisa, eftersom vår identitet handlar om att ”vara” inte att ”göra”…

E. Den andra ronden går på tempelmurens krön i den heliga staden och skärskådar på nytt Jesu identitet om han är villig att ge sitt liv eller vill använda sin auktoritet för att bevara sitt liv. Jesus frestas att lämna osäkerheten i att leva efter Faderns vilja och istället försäkra sig om –bevisa för sig och alla andra-  att Fadern är med  honom. Svaret blir ett citat: 4:7 ”Det står skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”

När frågan ställs till oss: Är Gudstron det som skall bevara mig från alla faror-eller det som skall utrusta mig för att ta risker i denna världens faror. Skall jag använda mig av gudstron för att bli spektakulär och populär eller låta tron få konsekvenser i mitt liv som kan göra mig trovärdig…

F. I den tredje och sista ronden ändras villkorssatsen i proven, i ett sista desperat försök  kastar den nu avslöjade djävulen masken. Nu handlar det öppet om tillbedjan och Jesu vilja till makt och rikedom. Och ännu en gång citerar Jesus ordet: 4:10 ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

Vad är det du tillber? Det/den du förlitar dig på, den/det du koncentrerar dig på, den/det du ger tid, den/det du upphöjer låt inte lura dig…Tillbedjan svider i skinnet, ja t o m innanför skinnet, avslöjar och skakar om…

Vissa karaktärsdrag är lättare att avslöja, andra låter vi vara tillåtna eftersom vi själva har del i dem…

Men kom ihåg: Alla medel helgas inte genom ändamålen …

G. Satan viker och änglar betjänar.

Genomgående är det två fenomen som är poängterade

Avstå-endet från att möta sina egna behov, göra något för att imponera, tillbe någon för att få något tillbaka

försaka, låta bli, uppge, ge upp, offra; överlåta, lämna

Användandet av bibelOrdet…som utgångspunkt, att låta bibelordet vara en del av vårt livs mening

En prövning kommer aldrig ensam- Jesus är alltid där…                                            lennarth 110313

X