Reflekterande veckobrevsläsare!

Maktlöshet är ett ord som vi smakar på –nu och då – i våra liv…
Just nu tydliggörs det bl a genom…
…maktlösheten inför Ghadaffis fortsatta diktatoriskt envisa handlande…
…maktlösheten inför naturkatastroferna som drabbat Japans befolkning…
…maktlösheten inför teknikens sårbarhet, belyst genom kärnkraftsverkens labila situation…
Det är långt borta, det känns så overkligt,
Vi kan ju  byta kanal – men det kan inte dom drabbade…
På ett ögonblick kan det som tagit en livstid att bygga upp vara borta…
Så meningslöst allting kan kännas…
Maktlösheten är släkt med apatin, …är det inte lika bra att ge upp?
Kommer att tänka på minnesplattan i Slottshagen med följande inskription:
Till minne av böldpestens offer i Helsingborg 1711 vilka på denna plats ”utan ceremoni nedgrävdes i backen”
Året innan hade slaget vid Helsingborg stått, ett av de blodigaste slagen i Skåne.
Vintern som följde var ovanligt kall, missväxt följde, ovanpå detta pesten som härjade i södra Europa och spreds norrut.
Även då maktlöshet…
Men också något mera, eftersom Helsingborgs historia inte tog slut.
Är det så att trons och hoppets och kärlekens frön spirar i maktlöshetens jord?
Att trots allt våga se uppåt och orka se framåt…
Victor Frankl skriver om den mänskliga frihetens möjlighet att ”välja sin attityd i varje given omständighet”…

En vecka med spirande tro, hopp och kärlek trots allt-genom allt- önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

X