I Lukasevangeliets första kapitel har vi berättelsen om hur en man ”som lider av vatten i kroppen”blir frisk efter att ha träffat Jesus. De religiösa ledarna är inte så nöjda med detta eftersom det hela hade inträffat på lördagen, den dag som i judarnas lag var avskild och på vilken man inte skulle utföra arbete, skapande, inte färdas för långt osv. I väldigt mycket så håller sig Jesus till den Judiska lagen och snarare bekräftar eller skärper den, men så är inte fallet den här gången. När den Judiska lagen skrevs ner och formades fanns det en tanke med att folket skulle ha en helgdag på vilken man inte skulle arbeta, och inte heller ska ens anställda eller underordnade arbeta. Men jag tror aldrig att den här lagen skulle betyda att man inte fick hjälpa någon som var utsatt på den här speciella dagen. Det skulle i så fall betyda att man stängde av hjärnan och bara lydde utan att reflektera.
För x antal år sedan var det vanligt att vi som kristna hade så kallade syndakataloger. Detta var en, om än oskriven, lista av vad man fick och inte fick göra som kristen. Olika saker kunde förekomma hos olika kristna och i olika tider. Problemet med den här sortens etik är att den ofta är inkonsekvent. Har man t ex en regel om att man inte ska bära smycken i en kyrka, som en konsekvens av att man tror på enkelhet som en andlig disciplin, kunde man ofta se personer med dyra kostymer och flashiga bilar i samma församling. Tanken bakom går förlorad och allt som blir kvar är en tom regel. Som en konsekvens av detta har många kristna gjort sig av med dessa listor. Kvar har vi något som många gånger är mycket svårare att förhålla sig till. Istället för att ha en lista på rätt och fel så måste vi förhålla oss till varje situation och varje människa på ett nytt sätt, vi måste lyssna till vårt samvete och vi måste fråga oss själva något som kan låta klyschigt: vad skulle Jesus gjort i den här situationen?
När Jesus möter den här mannen med den här åkomman så handlar han inte enbart efter det som står skrivet utan även utifrån det att framför honom står en man som behöver hjälp, någon som han har förmågan att hjälpa. Berättelsen slutar med att mannen går därifrån frisk.