Dagens tema ära den kämpande tron, en tro som inte ger upp trots motstånd, som kanske t o m inte ser motståndet utan som är så uppfylld av längtan/behovet/uppdraget att den bara fortsätter! Texten finns i Markus 14:3-9
”Medan Jesus var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske …
Stopp ett litet tag, vilka är det Jesus umgås med?
Det verkar som om Jesus oftast valde sitt bordssällskap med dem som levde i ett utanförskap, socialt, religiöst, psykiskt., att vara spetälsk var inget som normalt sett attraherade omgivningen, Simons ”visistkort” antyder ett socialt utanförskap…
Jesus har en viss förmåga att uppsöka ”fel” människor, umgås med tvivelaktiga personer och vara på fel plats…och ofta är det ”fel” slags människor som söker honom…
Låg kanske hans eget utanförskap i botten…vem av oss känner aldrig ett utanförskap-mitt i gemenskapen/festen/glammet???
Hur många besök gör jag/du i ”den spetälskes hus”…?
Vad blir det för skillnad i samtalsämnen..?
…kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam.
Tänk att en kvinna bara kliver in så där, stör samvaron, hur vågar hon göra det…?
Berättelsen om (oftast) kvinnor som stör Jesus och irriterar återkommer i olika texter.
Lukas 7:36-8:3, Matteus 15:21-28 och Joh 12:1-5 är några av dem utöver dagens text.
Gemensamma drag är följande
Utgår från maktlöshet – socialt, fysiskt, psykiskt, andligt/religiöst.
De drivs så starkt av en inre längtan/övertygelse att de bryr sig inte om att de stör…
De är omedvetna om sin omgivning, fokus är på huvudpersonen..
De är envisa, desperata, ”kosta vad det kosta vill…”
De bryter med alla sociala koder, är gränslösa…
Deras handlande rubriceras av omgivningen som ”onödigt slöseri” och ”till ingen nytta…”
Hur reagerar du när du blir störd av andra människor…?
Eller har det hänt att du är den som stör? Hur känns det?
”Säg till om jag stör sa han när han steg in så går jag med detsamma
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen” /Eeva Kilpi
Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.
Stopp igen, hur kan det ha sett ut, vad händer om man häller något över huvudet, vad händer med övriga delen av kroppen?
På denna tiden låg man till bords på sin vänstra sidan med huvudet mot bordet, kroppen ut i rummet, ganska tätt för att kunna prata med varandra… hon måste trängt sig in…hon kan inte ha smugit sig in, opch framförallt inte när hon häller flaksans innehåll över Jesu huvud.
Fantisera fram bilden hur det kan sett ut när kvinnan häller flaskans innehåll över Jesu huvud?
Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne.
Vad är det som gör att de blir så irriterade att de grälade på henne.
Varför blir jag/du provocerade? , kanske för att jag känner att jag borde ha gjort något liknande, någon annans hängivenhet jämförs med min hängivenhet…och den hängivenhet som syns mest blir ju en mall, eftersom hängivenhet i andligt sammanhang är så odefinierbart
Inget i texten säger att alla andra skulle göra likadant
Sett ut hennes perspektiv är det ett offer, en uppoffring, en denar var en dåtida daglön, alltså rör det sig om en årslön (räkna ut själv vad det skulle bli för dig…), kanske t o m att det handlar om den bröllopsgåva kvinnan skulle föra med sig till sitt äktenskap…!
I Joh 12:1-5 hällde Maria ut sin framtidsförsäkring, ett skålpund äkta nardus, 3,3 hekto till ett värde av 140 000 kr ”till ingen nytta”.
Kvinnan hade något högre på sin värdeskala! Jesus!!
Har jag/du handlat på något liknande sätt? Slösat ”i Jesu namn”?
Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde.
Tänk att Jesus tar emot och tänk att han t o m försvarar kvinnan…
Hur hade vi reagerat om vi varit i Jesu situation? ”Nejmen, inte skall väl jag…du…”
Jesus tillåter dem att göra detta mot honom,”en god gärning”, han tar emot det som den kärleksgåva som det är, även om andra tycker att det är ”lyx” han låter henne få göra det hon är där för att göra…
på vilken sida ställer jag mig när något liknande händer…?
Har jag upplevt att någon försvarat mitt dåraktiga handlande…?
Jesus uppskattar kvinnans handlande, han vågade ta emot trots omgivningens reaktioner, han utsätter sig för en risk att förlora sitt anseende.
Hur känslig är jag/du för omgivningens bedömanden?
– Det kan bli ett försvar för spontant handlande att vi håller på med något annat nyttigt projekt. Vad hindrar mig idag från att agera utifrån ditt hjärta? Vad är trons handling för mig? Kan det tangera trons dårskap ibland?
Varje gång vi ger bort pengar, så frigörs en smula av vårt självcentrerade jag och vi befrias från vår falska trygghetskänsla. Det vågade givandet korsfäster ”girigbuken” inom oss.
Att ge gör oss fria att älska!!! Det finns ett samband här…
Det här var en en gångshändelse, hon startade inte ”smörja Jesus med äkta Nardus-samfundet”, ett dilemma för oss att de kärleksyttringar till vår Herre vi haft, alldeles för ofta blir ett mönster, som vi omedvetet gör en mall av – så här bör man göra…
Knäppa händer, lyfta händer, sjunga en viss typ av sånger…en yttring blir ett mönster
En av trons avvägar är fanatismens dike – att alla måste göra likadant /scenen ur Life of Brian ”ni är alla individer”-”vi är alla individer” ”inte jag…”
Det andra diket när vi förbjuder andra att göra det därför att jag inte vill göra det…
Däremellan går trons och fantasins och den varma humorns väg
Hon har gjort vad hon kunde.
Detta använder vi oftast som en ursäkt, jag gjorde ju vad jag kunde…suck… underförstått, det räckte ju inte ända fram…
Vi bär en bit av denna kvinna i oss…vi bär en bit av lärjungarna i oss
Men vi skall komma ihåg att tack vare kvinnans frimodighet så landade hon i denna text…
I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”