När jag dammsög min lägenhet förra veckan så råkade jag stöta till det lilla bordet som står under min spegel i hallen. På bordet har jag hårspray, roller för att avlägsna dam och annat från kläder, min vattenflaska som jag använder när jag går till gymet och diverse andra saker. När jag stötte till bordet så vajade alla sakerna till och en del utav dem föll i golvet. Detta fick mig osökt att återigen tänka på den katastrof och den situation som människor lever under i Japan. Händelsen fick mig att stänga av dammsugaren och stilla mig några sekunder i en kort bön för landet, människorna som mist anhöriga, för hjälparbetarna, för dem som försöker hindra att vi får en kärnkraftskatastrof, och att Gud ska sätta stopp för lidandet i den här delen av världen.

Det som händer ute i världen just nu, både i Japan och i Libyen och länderna runtomkring, är något som inte verkar lämna någon oberörd. Det har fått mig att följa nyheter på ett nytt sätt gentemot tidigare så numer ser jag på nyheter både morgon och kväll. Ibland känner jag inget förutom maktlöshet och tänker att finns det verkligen inget man kan göra förutom att följa de här katastroferna från framför min TV-ruta? Funderar på om inte jag, som tror på en Gud som hör och svarar på bön, skulle kunna be en kort bön efter varje nyhetssändning. Jag skulle kunna be för de situationer som tas upp och sedan om vishet att kunna se om det finns något konkret jag faktiskt skulle kunna göra för att hjälpa.