Reflekterande veckobrevsläsare!

Vi är på väg in i påskveckan.
”Stilla veckan” eller ”stora veckan” som ortodoxa troende kallar den.
Ett bättre namn tycker jag nog själv eftersom veckan innehåller allt som livet kan innehålla.
Det mörkaste mörka och det ljusaste ljusa.
Att följa Jesus på hans pendlande vandring är en hjälp till att få spegla vår egen livsvandring.
Skärtorsdagen med dess fokus på förräderi, övergivenhet, förnekelse och maktlöshet.
Frågor kring tvivel och icke-vetande får oss plötsligt att förstå att egentligen förstår vi att vi förstår väldigt lite.
Långfredagens frustration, mobbing, lidande, utsatthet, anklagelser, felaktiga domar, via dolorosa-vandring, korsfästelse och långsamt döende. Avklädandets process där vi inte kan råda över omständigheterna men väl över vår inre hållning.
Påskaftonens mellanrum, ett tomrum med ovisshetens väntrum som ligger vägg i vägg med resignationens mörka rum.
Men också vägg i vägg med accepterandets mörkrum där påskdagens uppståndelse växer fram ur överlåtelsens framkallningsvätska…
Negativet är förutsättningen för den nya bildens verklighet…
Påsken är en övning i tålamod, i tillit, i överlåtelse.
Om påskens budskap är en verklighet, då är allt möjligt…

En god påskvecka med dagliga påsk-övningar önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

X