Att växa i tro…

Hur växer tro?

Kan vi jämföra tro med en muskel, finns det då ett ”andligt gym” och vad är egentligen en ”stark tro”? Hur ser den ut?

Stavas ”tro” = ”t-i-l-l-i-t” eller stavas det ”s-t-y-r-k-a” eller stavas det ”h-a-n-d-l-i-n-g”?

Hur påverkar tvivel…?

Vi har förmodligen lika många bilder av hur det ser ut att växa i tro som vi är människor.

Mängder av böcker har skrivits under detta tema, med metoder som skall göra oss mera troende…som ibland leder till ökad förtvivlan och desperation…

Tron som gåva eller tron som ansträngning…?

Det intressanta är att jag letar efter ordet ”växa” specifikt i vår bibel finner jag att det oftast handlar om kärlek:

”låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus”. Ef 4:15 dvs sanningen är en levande person – Jesus Kristus, inte en åsikt, inte en teologi, inte en dogm…

” Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning”, Fil 1:9 dvs bedöming hur vi skall möta livets omständigheter och kunna göra de riktiga valen

”Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. [5] Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, [6] till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, [7] till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek.” 2 Pet 1:4-7

”Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. ” 2 Pet 1:8

Allt detta omslutet av tro och kärlek…Trons tillväxt är en process, där hela vårt liv integreras

J Fowler har sju stadier på trons väg

1. Grundläggande tro, tillit, kärlek växer fram

2. Den intuitiva, projektiva tron, blandning av fantasi och verklighet

3. Den mytiska bokstavliga tron, där ”jag”står i centrum, äger sanningen och inte får ifrågasättas

4. Den förenande konventionella tron, där vi är med utan att ifrågasätta

5. Den egna genomtänkta tron, där man får göra egna försök, där den egna identiteten växer fram och inte hotas av andras identiteter (annorlunda är inte lika med fel)

6 Den sammanbindande tron. Som orkar med livets pradoxer, att tron får prövas av livet, vi läser t ex bibeln för att bearbeta våra egna liv-inte för att få fram ”sanningen”

7.Den allomfattande totala tron, som bakom paradoxer funit enheten, ett tillvarons ”vara”, där man lämnat sitt eget centrum och lever för andra, en ”vilande tro i rörelse”

Tron integreras som en del av livet, utsätts för törnar

 

Jesus verkar ha en mycket enkel strategi.

  1. Håll mina bud!” Det låter konkret och hållfast, men vad innehåller dessa bud för konkretioner?
  2. ”att ni skall älska varandra, så som jag har älskat er” v 12. Varken mer eller mindre konkret! Kärlek handlar om att ge ut, församlingen är en utgående modell
  3. med normen vers 13  ”ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Och för att ytterligare binda samman så avslutar Jesus med att
  4. definiera vad vänskap är i v 14  ”Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er” , dvs älska varandra!!!! Jamen, så enkelt, då är det väl bara att älska…men det är ju det som är att problemet att det inte är så enkelt, samtidigt som det är enkelt…
  5. För att betona att det inte handlar om vår eget beslut från början så säger han: ” Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn”. Du är utvald för att göra en skillnad. Därefter kommer vår möjlighet att besluta oss för det som Jesus redan har beslutat oss för :” att ni skall älska varandra.”

I Johannes brevet läser vi att förblivandet i Honom är en gåva genom den Helige Ande, som fördjupas när vi älskar!

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. [17] Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? [18] Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. 1 Joh 3:16-18     Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. 1 Joh 4:18

”Det är rädsla som är kärlekens frånsida. Ondskan blir en form av frånvaro, Onda människor är rädda, Onda handlingar uppkommer på grund av brist och sår, aldrig på grund  av överflöd och styrka. Den yttersta friheten är frihet från rädsla…” och den uppstår när det är tillhörigheten och inte separationen som är grunden.

Se Genesis 3, när människan tvekar=rädsla om Gud verkligen är god, så börjar tvivlet/separationen dem emellan, som sedan får som konsekvens olydnad vilket leder till ännu djupare rädsla vilket leder till utanförskap/frånvaro och ondska och ännu värre rädsla…

Dorothy Day, , som engagerade sig i fredsprotester mot sin tids stora väpnade konflikter bad, ”Herre, befria oss från rädsla för våra fiender, inte från våra fiender men från rädslan för dem”.

Utdrag ur Att söka en helhet av Nouwen som handlar om hjärtats och tankens fattigdom.

Kärleken skapar det mellanrum, där alla får plats, ingen behöver tränga sig in…

Kärleken kallar fram (fram-kallar) det i oss som längtar =(vår livslust)…

Jesus frågar ”Vad vill du?” Vad längtar du efter? Var är din livslust?

Tecknet på att vi övergått från döden till li vet är –just livslusten ”ty vi älskar” 1 joh 3:14

Hatet/föraktet skövlar människors personlighet, förkväver medan kärlekens framkallningsvätska låter det komma fram som finns där i originalet.

Att ge vårt liv…vad betyder det?

Det kan betyda att jag går över en osynlig gräns och vågar berätta om den kamp som jag bär inom mig, de tvivel som existerar, och jag gör det för att jag vill dela med mig.

Andra kan få blodvittring och hugga mig i den öppna strupen, medan andra slappnar av och kommer närmare, vågar öppna sig, för här finns någon  till som brottas med livet ungefär som jag gör…

Kom ihåg! ÄLSKA ÄR ETT VERB! När du älskar så växer tron i dig och omkring dig!

Liksom vanliga muskler så växer tron och kärleken och hoppet desto mera vi använder dem, men glöm inte att de är en gåva från början, att ta emot och förvalta genom att använda dem så ofta som möjligt.

/lennarth 110522

 

X