Lukas 18:9-14
Tro och liv i balans.
Gäller det oss? Mig? En gammal story? Vi vet ju hur den slutar..
Tänk om redan detta är en mätare på våra liv, att tycker vi att ”dom här texterna har jag inget problem med” – då har vi problem…
Men var är jag i den här berättelsen?
Vem vill vara en farisé? Självklart vill jag vara som tullmannen, gå hem mera rättfärdig…
Vågar jag låta berättelsen genomlysa mitt liv?
Vad är mätaren på kristen tro? Oftast gudstjänst besöken, lättast eftersom det är så tydligt,.
Men hur mäter vi andlighet? Det osynliga? Vilka mätinstrument har vi?
Vad mäter du din egen andlighet i? Vi kan mäta den i decibel, (”allt är inte Gud som stimmar”), vi kan mäta den upplevelser, känslor, vi kan mäta den i hur vi handlar…
Två personer går till templet – att fira gudstjänst – med skilda motiv, attityder och resultat.
Målgruppen är dem som ”litade på att de själva var rättfärdiga och såg ned på andra”.
Begreppet rättfärdighet står för att vara utan skuld, att vara godkänd på försoningens grund – utan egen förtjänst –eftersom ingen kan uppfylla hela lagens mått.
Hur kommer det sig att vi ser ned på andra, jo för att vi väljer att försöka vara på ett högre plan, fariséen gjorde ”mer än vad han måste göra”, att fasta två gånger i veckan var överkurs och borde kvalificera för ett andligt mvg,
Värderar inte Gud att vi gör det rätta, späker oss, offrar oss? Inte om vi förlorar vår mänsklighet-för ju närmare Gud vi kommer desto mänskligare blir vi…
Den dömande andligheten uppstår inte ur en radikal livsstil utan ur ett underskott av mänsklighet- och vi tillhör alla samma mänsklighet.
Det finns inte två slags människor, det finns alla slags människor…
Fariséen vänder sig formellt till Gud i sin bön, men egentligen lovprisar han sig själv – i jämförelse med den andre. Han tackar Gud – inte för vad han fått av Gud utan för vad han själv åstadkommit och att han inte är som ”den där”.
Tacksamheten i detta fall är problematisk, den skapar inte ödmjukhet utan ett högmod, den skapar inte stolt lekfull glädje utan en hård yta. Jämförelsen leder fram till denna punkt… Etiken och religionen kan skapa ett utanförskap genom att skapa ett ”vi” och dom” .
Därigenom går de vilse i en allt tätare labyrint av omänskliga regler. En kränkande fromhet – eftersom den är enbart upptagen med sig själv, och därmed kränkande för omgivningen, eftersom den förminskar andra. Skall jag bli större så måste de andra bli mindre…
Lite kort om fariseismen, Kärleksbudet var det förnämsta, de hade vigt sina liv på att utforska Guds vilja och att utföra denna vilja och att arbeta på att så många som möjligt på samma sätt skulle förverkliga gudsviljan, kritiken att man handlade etiskt av rädsla för straff existerade ej, tron på en barmhärtig Gud fanns som förlät ”bara man hade beslutat sig för att göra det goda”, och här är problemet : Fariseismen säger ”människan skall vilja det goda och hon kan vilja det goda och kan göra det goda””– och därigenom blir hon rättfärdig = godkänd! Det som detta leder till är att fariséen försöker vara någon annan än den han egentligen är, han spelar en roll han inte behärskar/dressyr, han blir en hycklare /hypokrites=skådespelare/ -just det som han själv absolut inte vill bli! Metoden bestod i att han höll lagen, med hela dess tradition –vilket ledde till att det spontana livet helt försvann, han blir inte i kontakt med sitt innersta, vilket leder till han så småningom tror att hans egna begär och önskningar är Guds vilja vilket kan leda till fullkomlig hänsynslöshet i Guds namn!
Jesu medicin är ”ny födelse”, nollpunkt, erkänna att ”jag är syndare”
Tullmannen försökte bara vara sann, ärlig, äkta…försökte beskriva så som han kände det…han ”gjorde sig ödmjuk”, dvs han plockade bort allt som kunde imponera…”
han berättade för Gud ”som det är”…ärlighet är att ”säga som det är”,
att våga bli sedd för den man är.
1 Mosebok kap 3 beskriver människor som i rädsla försöker skyla sin verklighet – men misslyckas. Jesus pekar på en fader som är så god att vi kan våga släppa våra rädslor och bli sanna.
Och den som gick hem från gudstjänsten ”rättfärdig” var tullmannen som i medvetenhet om sin synd tog emot Guds nåd .
Utsidan och insidan…hur ser det ut i våra liv…`?
”om vi är sanna i allt vad vi gör, är och säger så behöver vi inte hålla på att gardera oss hela tiden med att snegla på om vi gör rätt.”
lennarth 110904