Text: Luk 1:26-38
Tema : Maria-människa till förfogande…
Dagens texter får oss att resa oss på tårna…utmanar oss…
Skulle vi kunna tänka oss följande rubrik ”Tonårsflicka smugglar in Gud på jorden”
Gud väljer att ”smyga sig in i ” denna världen
Trots änglasång på herdarnas äng och magikers besök i Betlehem så var det försvinnande få som visste vad som var på gång…var det verkligen inga fler som hörde änglasången..?
Gud valde den ”vanliga vägen”…det tog nio månader som en vanlig graviditet…
Det ovanliga var att ingen man var inblandad…
”Skulle något vara omöjligt för Gud…?”, nej inte om Gud är Gud…
Skulle Gud enbart klara av det som var möjligt, så var ju Gud bara en större-men fortfarande begränsad- variant av vanlig människa
Kallelsen är grundläggande för var och en av oss
1. Kallelse är att låta det mogna fram i oss som redan finns i oss…
2. Det finns en uppgift som söker sin fullbordan genom mig..
Vi lämnar fotavtryck i denna världen, men vi lämnar också själsliga avtryck…
Vi kan ana i våra bästa stunder att något är på gång
Och samtidigt så svårt, våra motiv är så blandade.
Finns det några kännetecken…
1. Målmedveten men inte tvingande inre röst, inte 150 dB utan snarare en viskning på 20 dB
2. Glädje o entusiasm, en genklang ”det stämmer”, att få ge sig hän, släppa taget
Att släppa kontrollen, ”låta sig skes…” att bli berörd på djupet
I ett ögonblick så blir inte världen likadan längre…
Mycket av våra liv levs ytligt, stressas upp till ytan vilket medför att känsligheten minskar för den andliga dimensionen
George Mc Leod, präst i den skotska kyrkan som var initiativtagare till att bygga upp ett av de kloster som finns på ön Iona, beskriver att ”Iona är en mycket tunn plats, där bara ett silkespapper skiljer det andliga från det materiella…”
När jag vandrade runt och reflekterade så kunde jag känna tunnheten, men om det var för öns utsatthet och karghets skull eller om det vara för att jag åkt dit för att just lyssna in både mig själv och Gud…det vet jag inte…
Kan inte varje plats bli en tunn plats? Jag vill tro det…
Tunna platser där det materiella och det andliga vävs in i varandra, och kallelsen är ett faktum
vilket leder fram till nästa punkt att
3. …det man gör är till gagn för andra
I st för ”Hur kan tjäna på det här?” blir frågan ”Hur kan jag tjäna andra med vad jag gör…?”
4. Kallelse medför en risk…livet blir annorlunda
Maria kastade sig ut…och livet blev aldrig som tidigare. Hela hennes liv förändrades över en natt, när hon sa sitt ”ja” till Herrens kallelse. Indirekt sa hon ”nej” till mycket annat.
Att leva till förfogande för Gud kan bli mycket annorlunda…ett annorlundaskap där nåden sätter sin prägel på våra liv.
För Maria handlade det om att få bli ett redskap för Gud att bli född till denna jorden i medvetandet om att detta barn var något alldeles speciellt.
Det är Guds ”Du skall bli havande…” aktivt passivum som möts av
Marias ”Må det ske med mig som du har sagt” ett passivt aktivum…
Hon visste inte ”hur”, bara ”att”.
Ett annorlundaskap i kärlek, som också blev ett lidande…
”Att lida är svårt
att lida utan att älska är svårt
att älska utan att lida är icke möjligt
att älska är svårt” /Wilhelm Ekelöf
Till Maria kommer orden ”Du skall ge honom namnet Jesus…han skall bli stor…”. Obs att det var inte Maria som skulle bli stor, utan det barn som hon skulle bära.
Det finns en storhet i att bli beroende och att bära det som är större än oss själva…
”Herre, Du som blev konkret och synlig för världen, genom att födas i ett stall i samhällets bottenskikt. Du som inte kunde styra armar och ben. Du som är allsmäktig, men gjorde dig totalt beroende av din skapelse, Din älskade avbild, för att kunna rädda henne. Hjälp oss att ej vara rädda för att visa oss beroende. Låt oss inse att vi som är delar av din kropp måste våga visa vårt beroende av Dig och av varandra, för att din kropp (Kyrkan) skall bli lika konkret och synlig idag, som den var för 2000 år sedan.”
Av Ola Samnegård, Utdrag ur ”Mitt liv – Min tro” utgiven av Sveriges Kristna Handikappförbund
Varje troende har en kallelse att bli en Maria…bära Jesus på vårt personliga sätt till människor…
/lennarth 111218