Innesluten i Jesu inkluderande exklusiva namn…
I de flesta kyrkor så finns syndabekännelsen i begynnelsen av gudstjänstliturgin. Säkert pedagogiskt riktigt tänkt, när man väl vältrat av sig synd och skuld och skam, så kan man frimodigt ta emot förkunnelsen och så småningom bli välsignad på slutet.
Men tänk om det bara är den uppresta människan, som kan böja sig. I så fall är det den av livet nedtyngda människan –den redan böjda människan- som behöver uppleva upprättelsen, innan han/hon kan bekänna och vältra bort skulden.
Berättelsen om Job pekar på detta, vännerna försöker utpeka Job som syndabock, och Job vägrar och har Gud på sin sida.
I evangelierna möter Jesus människor först och främst inte med orden om att erkänna och bekänna, utan snarare med orden om förlåtelse och upprättelse – i omgivningens och ibland också i vårt tycke – alldeles för snabbt. Men människor blir välsignade i detta ”shalom” och när de väl vågar att inandas dess atmosfär, så sker upprättelsen. Inifrån och ut…
Sackaios är ett sådant söndagsskoleexempel…
Kanske borde våra gudstjänsters attityd och vår egen livsattityd innehålla ännu mer av välsignelse? Det finns nämligen alldeles för många som drabbats av förbannelsen, de hårda orden, som avskuret dem från det äkta inre livet och fått människor att överge både sig själva och livskontakten med Gud. Att då istället få möta de goda orden, som Gud själv uttalat är det största som dagligen kan hända oss. Ta till dig det som är din del!
Välsignelse (”barak”= falla på knä, lovprisa )innebär i GT en kraft vars yttring är välgång på livets alla områden, t.ex. hälsa, rikedom och många barn Ofta pekar sammanhanget tydligt ut speciella ting som t.ex. fruktsamhet eller regn Men välsignelsens källa är alltid Gud, och dess yttersta villkor är ett gott förhållande till honom. Herrens välsignelse beskrivs ofta som en direkt gåva av honom själv. Gen 1:28, när Gud har skapat så välsignar han människan, ger henen en ”knuff” i rätt riktning…
Men den kan förmedlas av människor (t.ex. föräldrar, präster, profeter) genom en högtidligt utsagd försäkran Förmedlingen av kraft markeras ofta med en yttre åtbörd: den som välsignar lägger handen på mottagarens huvud (1 Mos 48:14;). Sådan handpåläggning förekommer också i NT (Mark 10:16), ibland i samband med botande (Mark 6:5), invigning till tjänst i den kristna kyrkan (Apg 6:6) eller dop (Heb 6:2). Gesten åskådliggör att välsignelsen är ett kraftflöde som inte kan återkallas (1 Mos 27:33-38)
Välsignelsens flöde går i första hand från den högre, starkare eller äldre till den lägre, svagare eller yngre (Heb 7:7). Men den som fått något kan också svara genom att välsigna välgöraren. Ordet blir då liktydigt med att berömma, prisa eller tacka (Job 29:13; 31:20; jfr Ps 10:3). I sådan mening kan en människa också välsigna Gud (1 Mos 14:20). Det hebreiska ordet betyder då i sak ”prisa” eller ”lova” och återges i regel så (Ps 16:7; 26:12). I judisk tradition inleds varje måltid med lovprisning av Gud (”Välsignad är du …”). Denna sed avses när Paulus talar om ”välsignelsens bägare” (1 Kor 10:16), likaså när Jesus läser ”tackbönen” (t.ex. Matt 14:19; 26:26). Fast grundtextens ord då kan återges med ”välsigna” är meningen inte att någon kraft överförs till maten, utan att måltiden helgas genom vördnaden för Gud.
När en människa välsignar Gud = talar väl om Gud så kallar vi det lovsång.
När Gud välsignar en människa = talar väl om henne så betyder det att det går den människan väl – Guds ord är ju alltid ett skapande ord.
När en människa välsignar en annan människa har ordet kommit att betyda fr f a att hon vill sin medmänniska väl, önskar henne något gott.
I 4 Mos 6:24-26 läser vi ursprungsorden i några översättningar:
”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid…”
alternativt ”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.”
Vad innebär det då att ”vara välsignad i Jesu namn?”
Att ”välsigna” betyder att ”önska välgång över”, ”tänka goda tankar om””tala väl om”.
Hebreiskan utgår från ”Må Herren välsigna dig…” dvs en önskan att det skall ske…
”Bevara” (samar=hägna, omge, skydda, bevara (negativt beskydd jämfört med välsignelsens positiva beskydd)
Hur är detta möjligt i en värld som ser ut som den gör? Ja, här sätts vår tro på prov…
Men det ges en möjlighet att få ta emot, det är inte magi utan det är tro…
När vi läser om ”Guds ansikte” så är det lite märkligt, det ansikte som är omöjligt att se och överleva är det som är vänt mot oss /över oss för att vi just skall kunna överleva…
Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.
2 mos 33:
18Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” 19Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” 20Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” 21Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! 22När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. 23Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”
Vad är det då att bli sedd av Guds ansikte, att bli sedd rakt igenom och ändå känna sig vara älskad…Att vi blir sedda sådana vi innerst inne är, samtidigt som vi ärligt kan öppna grinden till våra livs bakgårdar, försona oss med det som hänt och lämna det bakom oss i Jesu barmhärtiga händer och med trons seende gå in i det nya året!
Nyårsdagens tema är ”I Jesu namn”.
Kan ses både exklusivt och inklusivt…
Exklusivt för att det är fokus på ett enda namn…
Inklusivt för att det adresseras till vem som helst som vill ta emot…
Att få bli innesluten i det namn som samlat välsignelsens dagg under himmelens tak i stället för att leva under förbannelsens takdropp…
En av reflektionerna från min resa till Iona handlade om att ”Gud är de exkluderades Gud”. Dem som andra förbannat har han redan inkluderande välsignat och vill välsigna genom oss…
Den uppmärksamme gudstjänstdeltagaren har kanske märkt att jag i den avslutande välsignelsen ibland ber med tillägget ”Herren vänder sitt ansikte till dig i Jesus Kristus…” och anledningen till detta är att jag tror att de välsignelsens ord som Moses uttalar cirka 1500 f Kr pekar fram emot den dag då Jesus Kristus uppenbarar sig som ”Guds synliga ansikte” här på jorden.
Läs sakta och ta in följande ord om välsignelse…
Ef 1:3-10 3Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, 4liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – 6till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. 7I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd 8med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. 9Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 10och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.
2012 0101 lennarth