Reflekterande veckobrevsläsare!

I veckan dog den polska poeten Wis?awa Szymborska, 88 år gammal.
Hon var en sparsmakad poet som bara publicerade omkring 300 dikter(!) under sin levnad.
1996 blev hon en högst ”ovillig nobelpristagare”, som i sin Nobelföreläsning talade om vikten av att för oss själva ständigt upprepa de bevingade orden som vidgar våra inre vidder, nämligen ”Jag vet inte…”
Häpnad och förundran genomsyrar hennes poesi; det är en livshållning att ständigt förvånas. Livet ska levas med öppna ögon och med en ständig fråga på tungan.
”Illa skötte jag mig i kosmos igår.
Jag levde ett helt dygn och frågade inget,
och förvånades inte över något.”
I motsats till Predikaren i Gamla Testamentet som skrev om ”Inget nytt under solen” formulerade hon med glimtens nyfikenhet i ögat att ”Allt är nytt under solen…”
Paradoxalt men alls icke motsägelsefullt vad jag kan se…
Med sin ironi och vardagsnära bilder visar hon påtagligt att tillvaron pågår hela tiden och att varje ny dag är ett underverk som man bör försöka ta till sig.
”Livet på jorden betalar du inte dyrt.
För drömmar, till exempel, inte ett vitten.
För illusioner först när de är förlorade.
För innehav av kropp, endast med kroppen.
Och som om inte det var nog
snurrar du utan biljett på planetkarusellen
och tjuvåker ut i galaxernas snöyra
genom tider så hissnande
att inget här på jorden ens hinner darra till.”

En hissnande vecka på vår gemensamma planetkarusell önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

X