Reflekterande veckobrevsläsare!
Vid en av våra pilgrimsvandringar med utgångspunkt från Hållandsgården i Jämtland samtalade vi om vikten av det sakrala mitt i vardagen, handlingar som pekar mot något mera.
Vårt samtal kom bland annat att beröra helgmålsringningen.
I min ungdom hade jag som uppgift att den lilla grusgången vid vårt hus skulle vara räfsad när klockorna ringde till helg.
Därmed var det slut på veckans vanliga arbete och starten på ett lugnare tempo.
Jag kan minnas hur jag riktigt kände att räfsandet blev en sakral handling.
En påminnelse om något mera, något större…
På latin heter det ”finitum capas infinitum” vilket betyder ”det begränsade innehåller det obegränsade”.
I söndags på Olofsdagen var vi i Trondheim, besökte mässan i den magnifika Nidarosdomen tillsammans med cirka 4000 andra människor.
Vi var faktiskt de enda som bar pilgrimskåpor, och blev föremål för både höjda ögonbryn och varma leenden.
Det blev en påminnelse om något som inte syntes, men som hela Olsok-firandet handlade om.
Det synliga härbärgerande det osynliga…
Med önskan om en mängd små handlingar som kan peka mot något större.
Pilgrim nilsson
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan