Tema: Förbli- eller inte förbli- det är frågan…

Text: Johannes ev  15:1-9, l Korintherbrevet 12:12-26

Forskare har i dagarna rapporterat att svenska kvinnors medellivslängd  som i över hundra år har sakta men säkert ökat, befaras nu vara på väg att sjunka. Orsak är stressrelaterade sjukdomar, ett av många illavarslande tecken på att konkurrenssamhällets kräver offer. Det som var tänkt att främja ett gott liv – ständig tillväxt och teknisk utveckling- blir alltför lätt  ett självändamål som hetsar oss och gör oss ännu mera trasiga. Alltför sällan beskrivs detta som det samhällsproblem det är. I stället får varje individ försöka att bemästra sin individuella situation efter bästa förmåga.

Vi utlämnas till oss själva…och vi söker efter det ena halmstrået efter det andra.

Självhjälpsböckerna äro många och samtidigt som man funderar vilka psalmer man skall kunna godkänna vid en skolavslutning för att undvika religiös påverkan, så flödar de österländska religionerna in i trivsamma lightversioner. Mindfulness är en av dessa, som ligger högt på försäljningslistorna.

Där utlovas nya insikter om samspel mellan själ och kropp, metoderna används inom psykiatri och andra delar av den offentliga hälso- och sjukvården

Enligt buddistisk tradition så är hela tillvaron en ström av ständig förändring, där allt är förgängligt och oavsett om det leder till välbefinnande eller obehag så blir resultatet otillfredsställande. Grunden till detta är våra begär, och den radikala lösningen är att vi avslöjar att föreställningen om jaget i grunden är en illusion. Här kommer mindfulness in som  en teknik där jag försöker tömma mig på tyckanden ”att på ett icke-dömande sätt observera innehållet i den kontinuerliga strömmen av tankar, känslor, fantasier, minne, kroppsliga sensationer, begär och drifter utan att fästa något avseende vid dess värde”

Dvs öva närvaro genom att ställa mig vid sidan som åskådare…

Det låter väl jättebra…och det finns mycket gott i dessa metoder, men problemet är att de är tagna ur sitt sammanhang och inplockade i ett annat sammanhang.

Tekniken passar oss i västerlandet, eftersom vi vill vara oberoende och leva oberoende…

Singellivet gäller inte bara i parrelationer utan framförallt i det andliga livet, du skall kunna välja vem och när och varför…

Det låter som frihet, men för mycket frihet blir till slut en fångenskap, eftersom vi inte uthärdar för mycket frihet.

Har de bibliska författarna något att säga till oss om detta?

Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. 3Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. 4Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 6Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. 7Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 9Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

11Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. 12Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. 15Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 16Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Joh 15:1-9,

Vinstocken är en gammaltestamentlig bild av Gudsfolket.

som beskriver relationen mellan folket och Gud.

Kroppstänkandet genomsyrar Pauli undervisning, och sär inte bara en bild utan ”så är det …”

Det finns en tillhörighet

Denna tillhörigheten är kopplad till en relation med Jesus

En personlig relation…

Varför ha mindfulness blivit så populärt idag?

Troligtvis därför att den är inte kopplad till en relation med någon utanför dig, utan du är kopplad till en metod, där du har kontrollen, kan bestämma, för att till slut gå upp i nirvana=det tomma intet

Målet=tomhet

I den kristna tron är Gud närvarande, och när vi i vår bön närmar oss honom, som var människa, så är vi där för att mottaga gåvan att hantera denna ström av intryck…att mogna och bli mera närvarande…

Vi öppnar för att bli fyllda…

”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. [10] Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.” Joh 15:9-10

Mottagande-Beroende -utgivande

Vi lever våra liv från ett ”tvunget beroende” som barn till ett ”framtvingat oberoende” som unga vuxna för att förhoppningsvis landa i ett ”naturligt, sunt och fritt ömsesidigt beroende” som vi själva har valt.

I ett friskt beroende kan du luta dig tillbaka, ta emot utan skuld och utan att behöva känna att du skall återgälda…du bygger livet och ”du bär frukt”, du är trygg, och vilar i din identitet och detta får per automatik ett gott utflöde i dina handlingar.

I ett osunt beroende  springer du omkring med din avklippta navelsträng och jagar någon som vill koppla på – och det är det ytterst sällan någon som vill.

Jesus erbjuder oss en förblivande relation, som får ta tid, som innebär förändring – inte från vår identitet utan leder fram till vår egentliga identitet, och där vi inte är utlämnade till oss själva föra tt genomföra detta…

Hur kan vi avgöra detta? Vi kommer att känna det inom oss om de sammanhangen/människorna vi rör oss med krymper oss eller får oss att frimodigt växa, om vi blir gladare och tryggare…

Ingen relation är konfliktfri, men de som också är konfliktlösande blir befriande.

1 Kor12:12-26

Det finns en sambandscentral, Jesus Kristus som person

Det finns både beroende-självständighet, frihet och ansvarighet

Vi utmanas att “höra till” kroppen genom dopet…vi döps/överlåter oss in i gemenskap där vi inte själva kan välja och vraka…

Det finns en mångfald(många gåvor) –enfald (enkelhet)

Du ger vad du har-du tar emot vad du kan få…

Men det kommer alltid att fattas något…

Bristen som vår största tillgång…

Kommer kanske mest till uttryck i orden om att om en lider-lider alla?

Vilket betyder att det finns en djup samhörighet…

Det finns en utmaning i vår tid att ”förbli”, bli kvar, dröja.

Allt händer inte med en gång

Det finns hopp

lennarth 120812

 

X