Reflekterande veckobrevsläsare!

Det finns en dragning i vår tid till ”antingen-eller”.
För att kunna konfrontera, diskutera och argumentera.
Det kan bli mycket tröttsamt med att ständigt söka motsägelser.
Ju äldre jag blir, desto mera tycker jag mig se att det till synes motsägelsefulla ligger mycket nära varandra.
Tommy Hellsten skrev för några år sedan en bok kring det paradoxala i livet.
Följande utmanande rubriker fínns att begrunda:
Ödmjukhet-styrka i svaghet…
Söker du trygghet-lev farligt…
Du får det du är beredd att avstå ifrån…
Ju mindre du gör, desto mer får du gjort…
Endast ensam kan man vara tillsammans…
Endast tillsammans kan man vara ensam…
Söker du evigheten-lev här och nu…
Hur kan detta hänga ihop?
Låt mig ta en bild:
Det finns något som heter kommunicerande kärl.
Två eller fler kärl som står i förbindelse med varandra, och som i sin övre ände är öppna mot samma atmosfärstryck
I det synliga åtskilda – i det fördolda sammankopplade.
Istället för det motsägelsefulla ”antingen-eller” kan vi härbärgera det paradoxala ”både-och”.
Så tänker jag mig det till synes motsägelsefullas paradoxalitet.

Välkommen till en både-och-vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X