Reflekterande veckobrevsläsare

Min mamma dog hastigt natten till i fredags.
Hon fyllde 97 år i mars månad, hon ville inte bli 100 år.
Hon ville dö hemma i sitt hus, hon fick som hon önskade.
Saknaden är en märklig känsla, hon har ju ”alltid” funnits för mig.
När jag har funderat på min mammas liv så är det ordet ”gästfrihet” som dyker upp.
Kom det resepredikanter till vårt lilla baptistkapell så var det hemma hos oss dom skulle härbärgeras.
Kom det kunder till pappas cykelverkstad var det självklart att mamma skulle bjuda på kaffe under tiden som pappa reparerade.
Många samtal har förts vid köksbordet hemma i Markaryd med olika typer av människor som var välkomna.
Och mamma fanns där och skapade en atmosfär som gjorde att gästerna blev frimodiga att bjuda på sig själva och sina egna erfarenheter.
I eftertankens ljus inser jag vad detta betytt för mig och hur det format mitt sätt att vara genom att få lov att lyssna på de enkla köksbordssamtalen.
Den risken vi löper idag är att våra hem blir mer och mer gäst-fria – dvs tomma på gäster – istället för att fyllas med gästfrihet.
Kanske för att vi lägger för höga förväntningströsklar på vad vi skall bjuda på än vid själva atmosfären..?
Kanske för att vi inte själva tror att vi har något att komma med som gäst..?

En gott nytt kyrkoår med stor gästfrihet önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X