Sak 9:9-10, Matteus 21:1-9

Första adventstexterna präglas av förväntan inför något stort.

Ett nytt rike präglat av fred och frid och rättfärdighet…

Samtidigt så handlar texterna om det lilla i tillvaron, en åsna som är på väg in i Jerusalem med en enkel snickarson på ryggen.

Ytterligare en av texterna handlar om att äta tillsammans, vi  läser följande ord av Jesus i Uppenbarelseboken: Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. Hur enkelt får det bli?

Jag tänker så här:

Vad är det som skapar en god atmosfär människor emellan vilket i sin tur så småningom kan skapa fred och frid stater emellan..?

Är det stora dyrbara konferenser med högt uppsatta ämbetsmän och kvinnor som med stora bord  emellan sig försöker nå varandra?

Det kan hända-men tyvärr alltför sällan…

Är det stora proklamationer och  djuplodande analyser som landar på tunga skrivbord och oftast blir kvar där?

Mycket mycket mycket sällan…

Kan det vara vanlig hederlig gästfrihet människor emellan vid vanliga enkla bord?

Jag lutar åt det…

Med tröskelfria öppningar -antingen portarna är höga eller låga, smala eller vida –

där människor står med öppen famn och välkomnar med ett ”vad kul att just du kom hit idag…känn dig som hemma…det är serverat…”

Men gästfriheten är dubbelsidig..

När värden bjuder in med ett öppet, kravlöst och generöst hjärta, så skapas en rymd som i sin tur oftast leder till att gästen bjuder på sig själv, personligt delar av sitt liv vilket leder fram till en fördjupad relation dem emellan..

Detta i sin tur leder fram till förståelse för andras bakgrund, och vad de varit med om som kan förklara varför de handlar som de gör och är som de är…

Det är de små små detaljerna som bygger helheten.

Min mamma dog hastigt natten till i fredags, hon skulle fyllt 98 år i mars månad

Hon ville inte bli 100 år, hon ville dö hemma i sitt hus,  hon fick som hon önskade.

När jag under några dygn har funderat på min mammas liv så är det just ordet gästfrihet som kommer upp. Kom det resepredikanter till det lilla baptistkapellet i Århult så var det hemma hos oss dom skulle härbärgeras. Kom det kunder till pappas cykelverkstad så klart att det skulle bjudas på kaffe under tiden som pappa reparerade cykeln. Många samtal har förts vid köksbordet hemma i Markaryd med olika typer av människor som kände att de var välkomna. Och mamma fanns där och skapade en atmosfär som gjorde att gästerna blev frimodiga att bjuda på sig själva och sina egna erfarenheter.

Jag inser vad detta har betytt för mig och mitt sätt att vara..

När jag går igenom mitt liv och funderar kring om det är något jag skulle vilja se i repris, så är det nog bordssamtalen med olika människor.

Samtalen hemma i köket och i vardagsrummet, vid restaurangborden eller vid fikat i Kärnpunkten, torsdagskvällarnas fika i matsalen på anstalten.

Bordet som gör oss jämlika…

Bordet som skapar en god distans och en god närhet människor emellan…

Bordet som gör att vi kan se varandra i ögonen, samtidigt som vi lyssnar…

Bordet som ger skydd samtidigt som det ger öppenhet i dialogen…

Där vi respektfullt möter varandra…

Hur skulle vår tillvaro se ut utan bordssamtal?

Att äta tillsammans var en ännu större sak i dåtida kultur, det var att deklarera att man var på samma nivå, att konkret uttrycka ”jag accepterar dig så som du är!”

De religiösa högtiderna i dåtidens Palestina var ofta överdådiga fester…

Himmelriket/Guds Rike beskrivs ofta som en enda stor festmåltid…

(Det är vi som har skilt andlighet och festlighet från varandra, vi har avsakraliserat festerna och vi har gjort det sakrala livet allvarligt och tråkigt, vilket har utarmat både festandet och andligheten)

Jag tänker så här utifrån den lästa texten:

Jesus är artig, han knackar på…han bryter sig inte in i våra liv…

Han vill ha oss med hela vägen ända från början

Han ser oss som sina jämlikar, han vill ta emot vad vi ärligt har att bjuda på och han vill bjuda oss på vad han har med sig.

Att ”äta tillsammans med Jesus” innebär mycket mera än ett enda överdådigt julbord, det innebär att varje dag kunna bli andligt mätt till sin inre människa…

Låt oss under detta nya kyrkoår praktisera gästfrihet i alla riktningar och dimensioner, var vi än befinner oss och vilka vi än möter…

”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det” skriver Hebréerbrevets författare

Vem vill inte ha änglabesök?

Många bordssamtal kan det bli…

Många samtalsbord blir det…

Låt oss välkomna honom och varandra som står där och bultar …

Ett Gott Nytt Kyrkoår fyllt med gästfrihet!

lennarth 121202