Reflekterande veckobrevsläsare!

Idag är det fastlagssöndag, oftast förknippat med ätande av fastlagsbullen.
Fastlagssöndagen (köttsöndagen) följt av Blåmåndagen (korvmåndagen) och Fettisdagen (den vita tisdagen) kallas fastlagen (faste-aftonen).
Därefter kommer askonsdagen som inleder kyrkoårets fasteperiod, då man strödde aska på huvudet.
Fastan var tänkt som en period av förberedelse inför påskens händelser genom bl a kontemplation, men kunde även innebära att man fokuserade på att hjälpa sina medmänniskor.
Perioden blev en stark påminnelse om dem som tvingats avstå, just för att de har blivit drabbade.
Fastan betydde då att frivilligt avstå från något som man vanligtvis unnade sig – oftast handlade det om mat och dryck.
Idag kan det även handla om att avstå från att läsa den dagliga tidningen eller att stänga av TV:n eller minimera internetbruket som inte har med jobbet att göra eller….
I tidningen Amos står följande kloka ord:
”Fastan är en gåva och bör utnyttjas.
Den ger oss tid att tänka efter och förändra saker i våra liv.
Det kan vara att försöka få andra vanor.
Att ringa det där samtalet till en gammal vän som man länge tänkt på.
Att engagera sig eller på annat sätt betyda något för en annan person.”
Så, tänk på att när du sätter tänderna i nästa fastlagsbulle så inleder du din fasta.
Vad vill du frivilligt avstå från..?

En god och innehållsrik fasteperiod önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X