Reflekterande veckobrevsläsare!

Jag blev påmind om en tänkvärd berättelse idag, som är hämtad från Arguments förlags bok ”Det är aldrig kört”.

Det var mannen som tyckte han hade så stora prövningar.
Han beslöt sig för att gå till en vis man som borde förstå hur han skulle kunna hantera alla sina problem.
Väl framkommen utbrast han i sin litania:
”Mitt liv är misslyckat. Jag har ett jobb som jag vantrivs med. Mina barn har ingen respekt för mig och min fru är otrogen. Inte ens min hund tycks gilla mig.”
Den vise mannen lyssnade och när det till sist blev en paus frågade han: ”Vad tycker du om din längd?”
”Min längd. Den tänker jag inte alls på, den är väl ok” sa mannen, ”varför frågar du efter det?”
”För dem av oss som inte föds in i fattigdom och misär, är världen full av möjligheter och val”svarade den vise mannen. ”Jag har tänkt mycket länge på detta, och jag har till sist förstått att det enda vi kan klaga över här i livet är vår längd. Det är det enda som är oss givet…”
”Men det är ju fånigt att klaga över sin längd” protesterade mannen.
”Javisst är det fånigt, eftersom vi inte kan göra något åt det. Men det är inte lika fånigt som att klaga över alla de bekymmer i vårt liv som vi faktiskt kan göra något åt…”

Kanske kan en del av vår fasta vara att avstå från att klaga?

En klagofri vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X