Reflekterande veckobrevsläsare!

Vi är på väg in i påskveckan.
”Stora veckan” som ortodoxa troende kallar den.
En vecka som innehåller allt som livet kan innehålla.
Det mörkaste mörka och det ljusaste ljusa.
Att följa Jesus på hans pendlande vandring är en hjälp att få spegla vår egen livsvandring.
Skärtorsdagen med dess fokus på förräderi, övergivenhet, förnekelse och maktlöshet.
Långfredagens frustration över utsatthet, anklagelser, felaktiga domar, via dolorosa-vandring, korsfästelse, lidande och död.
Avklädandets process där vi inte kan råda över omständigheterna men väl över vår inre hållning.
Påskaftonens mellanrum med ovisshetens väntrum som ligger vägg i vägg med resignationens tomrum.
Men också vägg i vägg med accepterandets mörkrum där påskdagens uppståndelse växer fram ur tillitens framkallningsvätska…
Negativet är förutsättningen för den nya bildens verklighet…
Påsken är en övning i tålamod, att låta det ske som sker.
Om påskens budskap är en verklighet, då finns det hopp för alla hopplösa.

En god påskvecka med dagliga påsk-övningar önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X