Tema: Att möta Jesus –den Uppståndelsen

Text : Joh 20:1-29

”…och han såg och trodde, de hade nämligen ännu inte förstått…”

Ingen var där…
Inte underligt att det blir svårt…
Även de första lärjungarna hade svårt med uppståndelsen.
Trots en treårig kurs i praktisk teologi med personlig handledning.
Knepigt det där med Guds PR-firma, den verkar ha ett annorlunda tänk…
Alla kunde se fiaskot när Jesus korsfästes och gav upp andan
Men uppståndelsen hade ingen åskådarläktare
Vad tänkte dom på lördagen…
Dagen mellan den första dagen och den tredje dagen…
När allting var slut, och det enda man kunde vänta på var nästa dag då man definitivt skulle kunna ta farväl av Jesus
På sabbaten kunde man ingenting göra än att vänta och vänta och vänta
Alla var bakbundna till händer och fötter
Vad tänkte Petrus…den handlingskraftige, som hade överskridit sina gränser och dessutom förnekat Jesus …ångest, ruelse, hur kunde det bli på detta sättet
Vad tänkte Maria…som hade fått ett nytt liv och en ny chans genom Jesu sätt att bemöta henne…tomheten, saknaden, vem skall jag kunna ge min tillgivenhet och kärlek nu då..?
Vad tänkte Tomas, Johannes, Jakob, Andreas…?
Alla hade misslyckats, dom hade svikit Jesus när han som bäst behövde dem
Alla bilderna från deras tre år tillsammans drog förbi i deras innersta.
Men nu fanns det inga bilder kvar, kvar var tomheten…
Dom hade velat ha ett evangelium med personliga garantier
Nu fick dom istället ett garanterat  personligt evangelium

Vad är det nu som händer?
Personliga möten med den uppståndne!!!
Gång på gång  på gång…just där de befinner sig…
Maria vid graven, Petrus vid Genesarets strand
Jag gillar när Jesus grillat fisk och möter sina trötta lärjungar med på stranden med frågan ”Mina barn, har ni något att äta..?”
När väl polletten ramlar ner, så så börja  förvandlingen ske.
Hopplöshet förvandlas till hoppfullhet.
Besvikelse byts ut mot glädje.
Skuld och skam byts ut mot försoning och upprättelse.
Så drastiskt att lärjungarna för att fira Jesu uppståndelse börja samlas på den första veckodagen (söndagen) i stället för sabbaten (lördagen).
Veckans tyngdpunkt förskjuts, därför att uppståndelsen hade skett.

Men fortfarande lever vi under förgängligheten, döden – detta oundvikliga som slår sönder livet
Vi lever i vår mänskligt begränsade period av sex dagar
Skärtorsdagens och långfredagens mörker fyller oss och vi anar långt borta påskdagens bländande sken i slutet av lördagstunneln.
För är det inte så att vi alla lever som  ”lördagsmänniskor”…
Än så länge är det  ju bara Jesus som hitintills har uppstått, som har nått söndagen, den tredje dagen.
Vi längtar hoppas efter söndagen, menvi lever i ett ”ännu icke”

Vi lever mellan långfredagens mörker och anandet av påskdagens bländande sken.
Vi söker ofta uppståndelse på ”fel sida om korset” och vill gärna hoppa över det smärtsamma…
Vi sätter oss på oss skygglappar för vi orkar inte se vidden av var vi är, vi hade ju andra bilder av hur det skulle bli, hur det skulle vara…
Istället försöker vi fixa till det, ”stylar” till våra omständigheter, peppar upp oss med lovsånger tills vi somnar in och vi vaknar med någon form av andlig baksmälla…
Eller så kastar vi oss över teologiska utläggningar som får våra hjärnceller att gå på högvarv tills vi ligger farligt nära en härdsmälta och läcker farlig strålning…
Uppståndelse på fel sida om korset blir inte långlivad.
Det blir mera som ett fyrverkeri.
Dagens texter är aptitretare –ger oss hopp om att det kommer mera samtidigt som att de ger mod och kraft att leva i den situation vi lever…
Framförallt mod och kraft att låta oss ledas av Guds gode Helige Ande..

Hur lär vi oss något nytt?
Vi övar och övar och övar igen tills det sitter som gjutet.
Kan vi öva in uppståndelsen i våra liv?
Tro stavas ö-v-e-r-l-å-t-e-l-s-e=att lämna över
Att lämna över är inte lika med att ge upp…
Att lämna över betyder att ha tillit…
Tillit betyder att vi inte vet-men vi litar till.., vi litar på…
Johannes 15 beskriver detta Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.
Dopet beskriver detta i Rom 6
9Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. 10När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. 11Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
12Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. 14Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden.
Släppa taget, lita till att någon annan tar över
Vi vill gärna dela upp människor i olika kategorier, varigenom vi omedvetet skapar ett vi-dom förhållande vilket i sin tur leder till att vi har svårt att finna gemensamma nämnare.
Men ibland bryts de, ta t ex fotbolls EM, eller vädret…eller tågförsening…
I denna text tar Paulus upp en gemensam nämnare som går djupare än allt annat, nämligen ”dopet till Kristus Jesus” som den största gemensamma nämnaren i vår nya mänsklighet
För när Paulus skriver ”den nya människan” så är det ”den nya mänskligheten” han beskriver.
Paulus blev kritiserad för att han förde samman hedningar och judar i samma församlingar (Apg 14-15), kvinnor och män, slavar och fria.
Mångfald är skapad av Gud, men jämlikheten är formad genom korset och uppståndelsen …
Och dopet är den handling som synliggör och genomför denna jämlikhet
Dopet ger en ny identitet (”i Kristus”) en ny social gemenskap (”ett”), en samhörighet (”vi som förut var fiender…”)
Vår västerländska kulturs individualism gör det svårt att se och nå fram till denna vision. Vi ser gemenskapen som en summa av de enskilda individerna. Vi har svårt med att se den bibliska tanken att varje individ bestäms och formas av helheten. Därför försöker vi få individer att lägga bort sina särdrag för att kunna blandas i ”smältdegeln”
Men undret på pingstdagen var inte att alla talade samma språk utan att  alla gemensamt prisade Gud på olika språk
Varifrån kommer tanken om att alla människor är lika värda?
Det är i skapelsen som grunden läggs för allas lika värde,
Det är försoningen som teologiskt motiverar allas lika värde…
Det är dopet till Kristus som synliggör detta och gör det begripligt och som också gör det synligt för den omgivande världen som synliggör att förvandling och förändring är möjlig…
Dopet är den framkallningsvätska som kallar  fram både vår och Jesu personlighet och för dem tillsammans.
En ny social ordning växte fram som fick praktiska konsekvenser i församlingen och utanför församlingen
Hur de övningarna ser ut är personliga, men det handlar om att låta budskapet blir en så naturlig del av våra liv att vi låter oss förändras.
Uppståndelsen efter att jag gått igenom alla mina ”dödar”  stannar kvar..
När jag har lämnar allt bakom mig, har jag allt framför mig…
Tänk att jag måste få ge mig lov att möta min botten för att uppståndelsen skall börja gro i mitt liv.
Tänk att uppståndelsen uppstår just i dessa erfarenheter i mitt liv, när alla mina bilder kunnat rivas.

”Andligt växande genom övningar är ett sätt att ställas inför de karaktärsfel som förvränger vår uppfattning om verkligheten och Gud och fördärvar vårt liv och våra relationer, så att vi kan upptäcka dem och låta Gud ta bort dem.” J Keith Miller ur ”Steg in i livet”

Inte underligt att uppståndelsen var de första kristnas stora tyngdpunkt och att de var stolta över sin Frälsare Jesus Kristus.

Mot dagliga påskövningar-tillsammans med Jesus! lennarth

X