Reflekterande veckobrevsläsare!

Det är bön-söndagen idag.
En bön som många har stavat på är följande:
”Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer lyckan går
Du förbliver Fader vår.”
Även om det var vissa ord som jag som barn borde haft problem med att förstå,
så tror jag det var själva rytmen och formen mer än orden som skapade den trygga atmosfären.
Att be är en övning i tillit.
Upptäckte att Margareta Melin gjort en uppgradering av barna-bönen.
”Gud som ser och älskar så
se till mig och alla små.
Vart jag mig i världen vänder
är mitt liv i dina händer.
Du min trygghet alla dar
du är evigt hos mig kvar.”
Om ”barnabön 2.0” blir mera förståelig återstår att se.
Men egentligen handlar det inte om be med de “rätta” orden.
Äkta bön utgår alltid från vårt innersta, ibland med ord och ibland ordlöst..
Bo Setterlind skriver
”Var inte rädd för att be.
Det är någon som rättar din bön så att den når fram”

En vecka i bönens tillitsfulla atmosfär önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X