Reflekterande veckobrevsläsare!

Var med på Långvinkelns Montessoriskolas avslutning i fredags.
Berättade om djurens skola, där man bestämt att flygning, klättring, löpning och simning skulle ingå för att bli godkänd i examen.
Ankan klarade simningen galant, fixade flygningen men fick öva klättring så mycket att simhuden förstördes och hon fick sluta skolan.
Ekorren klarade löpning och klättring elegant men när han försökte flyga så ramlade han och ”bröt sitt ben och den långa ludna svansen”.
Örnen var ett problembarn, flygningen gick excellent och även klättringen, det vara bara det att örnen gjorde klättringen på sitt eget sätt och det godkändes inte.
Kaninen sprang fort men blev så deprimerad av att inte kunna klara simningen, att han höll på att drunkna och tappade helt sitt självförtroende.
Så onödigt att jämföra sig och försöka härma varandra.
Så gott att istället våga inse att vi inte behöver skämmas för vår unika personlighet, detta särdrag som både fascinerar och irriterar vår omgivning.

Dikten ”Instruktion för skalbaggar” har mycket att säga oss:

”För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas…
För att man skall kunna flyga
måste man högst upp på strået
även om det böjer sig och svindeln kommer…
För att man skall kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda…”

En god flygtur önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X