Reflekterande veckobrevsläsare!

Läser i veckans tidning att en kommun mycket nära mig inför s k värdighetsgarantier för äldreomsorgen.
Till en början garanteras delaktighet och inflytande, en aktiv och meningsfull tillvaro samt regelbundna samtal med ett bemötande präglat av ”respekt, hänsyn och artighet.”
Statligt stöd har erhållits för att kunna jobba med värdegrund och värdegarantier och till utbildning för medarbetarna.
Första tanken är att det känns ju tryggt inför framtiden.
Nästa tanke är om inte detta skulle vara en djup självklarhet för var och en i arbetet med sina medmänniskor.
Hur blir man en certifierad medmänniska om man inte från början bär på ett kall?
Orden ”kall” och ”kallelse” kommer från fornsvenskans ”kal” som betyder ”uppmaning”.
Uppmaningen säger: ”Det finns en uppgift som söker sin fullbordan genom mig!”
Att svara ja till ett kall är att vara beredd på att vilja sträcka ut sig till sin fulla längd som den person man är.
Genom vårt kall blir vi vad vi är ämnade att vara!
En kallelse kännetecknas av glädje och entusiasm samt att det man gör samtidigt är till gagn för någon annan!

En självklar vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X