Reflekterande veckobrevsläsare!

En dag i veckan händer följande.
Har just ställt cykeln och är på väg in till Knutpunkten, när jag möter en man på väg ut.
Jag stannar upp och gör en igenkännande nickning.
Han stannar också upp, igenkännande.
Vi tar i hand och ser leende på varandra.
Jag ser dock något vilt i hans ansiktsuttryck.
Han har tydligen samma tanketurbulens som jag, nämligen ”var har vi mötts”, ”vad heter han”, ”vem är han”?
Men han är på väg och jag är på väg och under det sekundsnabba handslaget säger han leende ”vi får fortsätta och fundera på var vi har setts…” och jag instämmer.
Så lämnar vi varandra.
Ett mycket kort möte men med en god eftersmak
Funderandet fortsätter fortfarande, och vilket ögonblick som helst kan identifieringen vara klar
Jag reflekterar vidare…
Hur många människor möter jag och du på en dag?
På en månad? På ett ett år? På ett liv?
Kanske inte så konstigt om jag (och eventuellt du också) glömmer ett namn eller ett sammanhang där vi mötts.
Huvudsaken att eftersmaken av mötet är gott..

En god vecka med goda eftersmaker önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

X