Reflekterande veckobrevsläsare!
Är i förberedelse för en klostervecka med fördjupning på Kumlaanstalten.
Tanken är att vi skall vandra genom bergspredikans kapitel 5, 6 och 7 i Matteus evangelium.
Målet är personlighetens mognad.
Jesus går ut starkt genom att saligförklara de tillstånd som vi oftast vill lämna.
”Saliga de fattiga i anden…”
”Saliga dem som sörjer…”
Vem vill vara ”fattig i anden” eller ”sörjande”…?
Vi tänker ju att vi blir lyckliga när vi får det vi önskat oss…
Men hur länge vara lyckan?
Maximalt sex månader säger undersökningar…
Det grekiska ordet ”makarios” som ligger bakom ordet ”salig” betyder ”att inte underkasta sig ödet”, ”att lyfta sig över det som händer”.
Är det så att de saliga hela tiden möter Gud i sin brist… i sin längtan..?
Och att själva bristen framkallar mognad i stället för bristande mognad..?
På behandlingshemmet Promise funderade vi i veckan kring orden ”saknad”, ”nöjdhet” och ”längtan” och kom fram till att de kunde förhålla sig till varandra som ett mynt.
Ena sidan av myntet utgör saknaden efter det som borde ha funnits eller det om vi förlorat.
Andra sidan representerar längtan efter det vi drömmer om medan den smala myntkanten däremellan utgör nöjdheten, accepterandet över att ”så här är det just nu”.
Att vara nöjd betyder alltså inte att jag har fått allt vad jag saknat/längtat efter, det betyder att jag just nu får släppa kontrollbehovet, öva ödmjukhet och därigenom få kraft att fortsätta praktisera längtan.
I engelska bibeln lyder översättningen ”Blessed are those…”, ”Välsignade är de…”
En välsignad vecka önskar pastor lennarth.
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se