Reflekterande veckobrevsläsare!

”Jag skulle önska att jag kunde göra som hon gjorde, förlåta…”
Repliken fälldes i en intervju med skådespelerskan Judi Densch utifrån att hon spelar kvinnan Philomena i filmen med samma namn.
Det gjorde att hustrun och jag sent på juldagen tillsammans med en god vän satt som fastnaglade i biosalongen.
Filmen Philomena är verklighetsbaserad och handlar om en irländsk mammas sökande efter sin son,
som hon tvingades att som ogift kvinna överlämna till det kloster där hon vistades under sin graviditet.
Efter 50 års skamfylld tystnad söker hon hjälp hos en journalist som upptäcker att hennes son sålts till
ett par i USA. Vi får följa den sarkastiske journalisten Martin och den lätt förvirrade men
snabbreplikerande Philomena på deras jakt efter sonen och kastas mellan kusligt iskall fromhet och
varm irländsk humor.
En insiktsfull film som realistiskt beskriver förmågan att kunna försonas utan att därför blunda för ondskan i tillvaron.
Så mycket onödig energi vi förbrukar genom att försöka dölja det som hänt och som ändå inte kan förändras.
Att förlåta är att försonas med att ”det blev som det blev” för att att kunna släppa taget och därigenom få en möjlighet att ta emot ett nytt “bliv…”
Ett gott beslut att fatta så här nära det gamla årets slut…

Ett gott avslut på det gamla året och ett befriande nytt (sp)år önskar jag Dig.

X