Reflekterande veckobrevsläsare!
Första steget i de tolv stegen lyder ”Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt problem…”
När jag väl sett problemet och vem som äger ansvaret, så är lösningen nära.
Men det är lätt att skylla ifrån sig på omgivningen.
Ibland funderar jag över hur det hade sett ut i vår tillvaro om berättelsen i första Mosebok kapitel tre hade haft följande märkbart annorlunda innehåll:
När Gud kommer gående i paradiset sökande efter människan så kommer Adam framrusande och säger:
”Förlåt, det var mitt fel, vad vill du jag skall göra..?”
I samma ögonblick kommer Eva utrusande från sitt buskage och ropar
”Nej, det var jag som tog frukten från kunskapens träd, förlåt mig, jag behöver hjälp..”
Men genom att fly från sitt anvar och därigenom fly från sig själv, driver människan ut sig själv från livets paradis.
Hon vill hellre söka ha egen kontroll än lita till tilliten.
Att tro sig kunna styra och ställa och bestämma är en illusion.
Därför är maktlöshet ett så grundläggande ord.
Därför tillhör erkännandet av maktlösheten tröskeln över in på första steget.
Livets väg är kantad av ”tappade sugar”, har någon sagt.
Oftast beroende av tappad kontroll.
Någon gång i mitten av mina 43 års församlingstjänst insåg jag att jag hade tappat kontrollen över vad jag höll på med.
Egentligen hade jag aldrig haft kontrollen, det hade varit en illusion som jag omedvetet hade uppehållit.
Att erkänna kändes skämmigt men samtidigt oerhört befriande.
Devisen ”Let go-let God” kommer ganska nära i sin beskrivning av vad det handlar om:
Att sluta spela Guds roll.
Att istället för att gång på gång tappa kontrollen själv få släppa taget.
I min almanacka står det för januari månad: ”När jag erkänner min maktlöshet frigörs mycket energi”.
Fundera under veckan som kommer varför det gör så ont för dig att säga som det är, vad är det du försöker fly ifrån?
En befriande vecka önskar lennarth.