Reflekterande veckobrevsläsare!

När vi nu är inne på att be om hjälp så ligger tanken på bön nära.
En person som jag samtalade mycket med kring tro under min tid på pappersbruket höll fast vid att ”jag är inte religiös…” men fortsatte lite senare ”fast det är klart att jag ber ibland…”
Visst är det så att de flesta av oss ber, även om det är pinsamt att berätta det.
Vad är det att be?
Egentligen är det just att ropa ”Hjälp, jag klarar inte det här själv…”
Min egen resa i bön handlar om att gå från att be ”Gud som haver barnen kär…” varje kväll när jag var liten till att försöka stapla fromma ord inför Gud och andra människor (ingen höjdare) till att så småningom inse att bön är som ett samtal med en god vän som alltid är närvarande.
Det kan bli hur som helst, ordlöst, med egna ord eller med hjälp av redan formulerade böner.
Sinnesrobönen är en bön som jag lever med.
Den är som ett multiverktyg, går att bruka överallt när som helst.
Gud” är för mig det där språnget ut i det okänt trygga, som jag inte kan kontrollera…
Gud, ge mig” säger mig att jag får stå med utsträckta mottagande händer…
Gud, ge mig sinnesro” betyder för mig att ”sinnesro” är en gåva som jag får ta emot och eftersom det finns en fortsättning av bönen så förstår jag att det är en frukt av något jag behöver inse och antagligen praktisera.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan..
För mig själv delar jag resten av bönen i två spalter.
I den vänstra spalten noterar jag allt och alla som jag inte kan förändra.
All historia inklusive min egen vilket gör att jag slipper älta mitt och andras problem…
Cirka 7 miljarder människor…
Omständigheter och händelser som drabbat mig och min omgivning…
När jag söker att släppa taget om allt detta, så frigörs energi som legat bundet.
Den energi kan nu fokuseras på den högra spalten som berättar för mig att den ende jag kan förändra är jag själv genom att jag kan tillåta att utsätta mig för förändring – från både in- och utsida.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Vad är förstånd?
Förstånd är att “kunna fatta beslut baserade på sanningen”, att “vara vid sina sinnens fulla bruk”.
Vem vill inte vara förståndig?
Visst är det förståndigt att lägga sin energi på det som är möjligt att förändra – eller hur..?
Sinnesro blir då den frukt som gör det möjligt att välja rätt.
Att leva i den goda spiralen!
Visst är det klokt att be…?

En vecka fylld med sinnesro önskar lennarth.
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se

X