Reflekterande veckobrevsläsare!

Vi lever alla i någon form av förnekelse.
Därigenom blir vår livshållning en protest, som påverkar vårt tänkande och handlande.
Det går åt mycket energi att vägra ta in verkligheten och istället bygga en egen liten fantasivärld.
Därför är ordet acceptera centralt och beskriver vår nya livshållning:

”Acceptans är en persons godkännande av att uppleva en situation, att följa en process eller att vara i ett tillstånd utan att försöka ändra det, protestera eller avsluta det.” /Wikipedia

Innehållsrik mening…

Tänk dig livet som ett rep, där du istället för att göra knutar i försök att hålla inne de känslor som följer livets besvikelser, gör en öppen ögla och tillåter dig att känna de känslor som sorgen medför.

På den skuggiga nedåtgående sidan finns de känslor som vi vill förtränga, vrede över maktlösheten, ledsnad över det som fattas oss, apati över tomheten som uppstått.

När vi ger våra instängda känslor tillåtelse att komma till tals får vi kontakt med oss själva.
Då först blir det möjligt att med vår samlade personlighet kapitulera inför det som vi enbart med vårt förnuft kunde registrera när det oundvikliga inträffade.

I accepterandet sker en inre markant förändring.

Ingenting har förändrats till det yttre, men plötsligt kan vi se det inträffade med nya ögon.
Vilket i sin tur leder till att ett antal nya känslor med smak av tro, hopp, kärlek och glädje kommer till oss på vår inre uppåtgående livsvandring.

Vi börjar ana att det finns en fortsättning – trots allt, genom allt…

Poeten Kristina Lugn skriver att ”hela livet är ett sorgearbete, kan vi inte inse det så blir vi aldrig mera glada”…

En god acceptans önskar lennarth, människa och beroende.

Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se

X