Reflekterande veckobrevsläsare!

Tack för alla uppmuntrande tillrop under året.
Flera kommenterar ungefär så här: ”Klockrent, hur kan du veta hur jag känner det..?”
Jag kan bara svara att det som botten är mig är också botten i dig.
Vi möts tillsammans som skribent och läsare i ärlighetens namn och atmosfär!
I detta mellanrum sker ett möte som inte kan förklaras.
Samtidigt finns det säkert en och annan av mina veckobrevsläsare som tänker att det börjar bli tjatigt med missbruk.
Kanske tänker ungefär så här att ”Jag är ju ingen missbrukare, däremot finns det människor runt omkring mig som är missbrukare som jag har problem med. Dom borde verkligen läsa det här…”
Jag skulle vilja föra in ett begrepp som är minst lika viktigt som missbrukare, nämligen”medberoende” alternativt ”möjliggörare”.
Utan människor i sin närhet som fungerar som medberoende och genom sitt beteende möjliggör missbruket klarar nämligen inte missbrukaren av att fortsätta och expandera i sitt missbrukande.
Medberoendet är från början en kärleksfull handling men på grund av okunskap om problemet man ska förhålla sig till går det över styr.
Möjliggöraren reagerar på ett sådant sätt att den skyddar den beroende från att uppleva hela den effekt som konsekvenserna av hans beteende medför.
Han/hon kommer med undanflykter och försvar för den beroendes beteende i förhållande till familj, vänner, arbete och söker räddar den beroende ur knipa, skulder osv.
Som medberoende ger vi personen som missbrukar goda råd, sedan jagar vi honom/henne för att de inte gör som vi säger och till sist sätter vi oss ner och tycker synd om oss själva.
I ständiga repriser…
Kärleken spårar ur och övergår i tjat, kritik, kontroll och möjliggörande.
Som medberoende låter vi oss indirekt styras i vårt tänkande, kännande och handlande.
”En medberoende är en person som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende…”
Enda utvägen för den medberoende är samma stegvisa process mot överlåtelse och att släppa taget som det är för den person som lever i beroendet!!!
Det handlar också här om att varje person finner en egen identitet utifrån det friska i honom/henne!
Så  här skriver Melody Beattie i ”Bli fri från ditt medberoende…”:

”Om jag kan acceptera att jag är den jag är, att jag känner det jag känner, att jag har gjort det jag har gjort – om jag kan acceptera det oavsett om jag tycker om det eller inte – då kan jag acceptera mig själv. Jag kan acceptera mina brister, mitt tvivel på mig själv, min låga självuppskattning. Och när jag kan acceptera allt detta, har jag placerat mig själv på verklighetens sida, istället för att försöka bekämpa verkligheten. Jag håller inte längre på med att slå knut på mitt medvetande för att behålla mina illusioner om min aktuella situation. På så sätt banar jag väg för de första stegen mot att stärka min självuppskattning.”

En god uppskattning önskar lennarth, medmänniska och medberoende.

Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se

X