Reflekterande veckobrevsläsare!
Det som sås i våra liv under en tolvstegs-vandring är hoppets frö.
Hopp om en förändring…
Hoppet om en förvandling…
Förändring kommer utifrån…
Förvandling kommer inifrån…
När de två punkterna möts, så ”skes” det omedvetet med oss som vi intensivt längtat efter men inte kunnat genomföra.
Att hoppas är en risk.
Precis som med frön.
De måste dö först, för att kunna bli livgivande.
I öppenheten ligger skörheten och sårbarheten.
Men där ligger också förutsättningen för liv och växt.
Vi har haft möjlighet att vandra igenom påskens livsögla denna vecka.
Genom att inte blunda för det mörkaste får vi möjlighet att så småningom bländas av det uppflammande ljuset.
För en månad sedan mötte jag under en retreatvecka nio stycken långtidsdömda som gått igenom 30-dagarsretreaten på Kumlaanstalten.
Jag pratade med en av dem om ”muck”, dvs när han skulle bli frigiven.
Han tittade på mig, log och pekade mot sitt hjärta och sa ”Under min 30-dagars retreat så muckade jag härinne…”
En glad ”efter påsk”-hälsning önskar lennarth
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se