Reflekterande veckobrevsläsare!

Jag är inte bra på att ljuga.
De gånger jag försöker har varit ganska misslyckade.
Mina avslöjande ögon och förhöjd ansiktsfärg har varit tydliga bevis på att jag handlat fel.
Däremot har jag haft lättare för att tiga om saker och ting.
Allt enligt den oskrivna regeln att ”det ingen vet om har ingen ont av”.
Under tystnadens och lögnens inflytande skapas osäkerhet och en livsstil som leder till att vi lever under en ständig press att någon skall upptäcka sanningen.
Förnekelsen blir destruktiv, eftersom vi innerst inne är medveten om att vi varit med om något som mår bäst av att lyftas upp i ljuset men som vi av olika skäl förtiger.
Döljandet skapar därigenom en kluven personlighet, där vi tvingar oss själva till att inte våga lita till vår innersta intuition.
Frågan som uppstår är: ”Vad kan jag lita på…?”
I vilsenhetens inre djungel kan vi då skönja tolvstegs-stigen.
Välkommen att öva tillit på det femte steget.
”Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av  dem.”
Tänk att få ge röst och ord för de känslor som inte låtit sig infångas utan flugit ”fritt”.
Tänk att få släppa in både sig själv och sin omgivning i det som tidigare varit vårt eget fängelse.
Känslor som inte blivit definierade och satta ord på lever sitt eget liv och kommer så småningom att härska över vårt förnuft och hela vår personlighet.
En trygghet skapas i och med detta öppningserbjudande, därför att sanningen och verkligheten gör oss fria.

En sann vecka önskar lennarth

Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se

X