Kära veckobrevläsare!

Jag skrev mitt första veckobrev 020904.
Om jag inte missminner mig så var fröet till dessa veckobrev ett samtal med en god vän.
Sedan dess har jag skickat iväg i stort sett en reflektion i veckan.
Det har blivit cirka 650 stycken under dessa tretton år…
Med olika teman och varierande innehåll.
Tänk vilka konsekvenser ett vanligt samtal kan få…
Hur går det då till i födelseprocessen av ett veckobrev?
Jag sätter mig på lördagskvällen framför datorn, känner efter vad som vibrerar inom mig och utifrån den känslan försöker jag att formulera mig så gott jag kan…
Jag skriver nämligen från mig själv till mig själv…
Om jag inte själv är berörd, hur skall andra kunna bli berörda..?
Så läser jag igenom…ändrar, filar, skalar av, lägger till…
Tidigt på söndagsmorgonen läser jag på nytt igenom, korrigerar och kompletterar, för att till sist frampå söndagskvällen göra de sista ändringarna och allra sist få till rubriken för att  sedan skicka iväg mailet till Slottshagskyrkans webmaster Erik Forsberg, utan vars hjälp jag inte hade fått något utlopp för mina veckotankar.
Tack Erik för att du är som en god scout, alltid redo!!!
Så släpper jag iväg veckobrevet ungefär som bowlingspelaren släpper iväg klotet.
Jag kan inte bestämma över vad som inträffar när du som prenumererar på veckobrevet får det framför dina ögon.
Det kan missa totalt, det kan också bli ”strike” och allt däremellan…
Tack för alla glada tillrop och kommentarer som jag fått under åren!
Jag blir faktiskt lika förvånad varje gång när jag kommer på att ”javisst ja, det är ju några till förutom mig som faktiskt läser detta…”
Ni som läser dessa brev är en saligt osannolik blandning, som jag gärna skulle velat samla.
En del av er är goda vänner sedan många år tillbaka.
Flera är personer som mött mig i församlingens gudstjänstliv och verksamheter.
Ett antal har förmodligen hört mig recitera Tomas Tranströmers ”Romanska bågar” på behandlingshemmet Promise på torsdag eftermiddagar.
Du kan mycket väl ha haft besök av mig på häktet i Helsingborg eller på Bergaanstalten.
På klostret på Kumlaanstalten har somliga mött mig som retreatledare.
Vi kan ha mötts i det enskilda samtalet i samtalsrummet eller som pendlare på Skånetrafiken.
Vi kanske har pilgrimsvandrat några timmar tillsammans eller har du lyssnat till mina ”Paustankar” torsdagar kl 11-12 på Helsingborgs närradio 99,2 MHz.
Jag vet också att en del av er har jag aldrig träffat personligt, men flera av er prenumeranter delar generöst med er till era vänner när ni hittar något matnyttigt.
Tack för att just Du finns med i denna härliga veckobrevförsamling som  heter ”homo reflectus”, den reflekterande igenkännande människan

Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.

X